Sex på rätt sätt

30th September, 2009

Sex i media är ett laddat ämne för journalister, visade det sig på måndagskvällens publicistklubbsdebatt på Rasoir i Malmö.
Sydsvenskans Kinga Sandén berättade om det detaljerade reportage från en swingersklubb hon gjorde i fjol – där de många reaktionerna vittnade om att vi inte lever i en lika normlös och fördomsfri tid som vi tror.
Samma sak visar moderatorn och ordföranden Göran Svedbergs följdfråga: ”Ska människor verkligen behöva se de här människornas sexuella preferenser?”
Är det mediernas uppgift att skriva om sex? Kvällstidningsläsarna är, enligt Aftonbladets Magnus Ringman, allt mindre villiga att betala tio spänn för att läsa om det – däremot är sex det som lockar
mest på nätet.
Svedberg deklarerar då att löpsedlar om kvinnlig orgasm är oseriösa. Uttalandet faller platt när Kinga Sandén svarar att det handlar väl mer om HUR man skriver om sex än ATT man gör det? Även om just Svedberg inte bryr sig om kvinnliga orgasmer finns det många andra som gör det. Sex engagerar nästan alla. Men utlovas orgasm på löpsedeln vill det till att det står i artikeln hur man får en.

Ursprungligen publicerat i Sydsvenskan 2009-09-30.

Postat av Julia Svensson - 3 Kommentarer

Jättekondom, åsna och Peggy Sue

28th September, 2009

peggysue
Malmös gallerinatt var en övning i logistik.
Läs min krönika i Sydsvenskan. På bilden Peggy Sue läser Kristina Lugn på gallerinattsbussen.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Fuck you-isterna

23rd September, 2009

IMG_2082–2

Störst intryck på den internationella fotofestivalen Visa pour l’Image gjorde fotografen Brenda Ann Kenneally. Läs min text i dagens Sydsvenskan.
Bilden tog jag själv under hennes föreläsning. Kenneally själv sitter i förgrunden, i mitten.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Anna Jörgensdotter

20th September, 2009

I torsdags mötte jag Anna Jörgensdotter i foajén på hennes hotell. Vi gick till Simrishamnsgatan men hade inga kontanter. Vi gick till bankomaten och tillbaka igen. Hon var fin i sin leopardkappa och en sån person man vill fråga hej ska vi bli vänner? Nu gjorde jag inte det men jag sa att Hej, jag har läst alla dina böcker. Sen skrev jag en artikel som är i Sydsvenskan idag.
Läs här.

Texten handlar om nya boken Bergets döttrar som gjorde mig komplett asocial under ett dygn.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

En panelhönas fantasier/ Bikt från ett dansgolv

16th September, 2009

Jag ser hans röda galonhatt blänka i strålkastarljuset. Hans mustasch strävar i riktning mot öronspetsarna, inte helt otvunget, den har snurrats med vax. Han är tanigt byggd, byxorna hänger i hängslen på hans axlar. Under slagen kikar skorna fram, spetsiga och av allt att döma med lädersula. En ung Peps Persson, skulle kanske någon säga, någon som inte visste bättre.
Fler människor borde verkligen gå med i någon subkultur, tänker jag när jag spejar ut över dansgolvet. Särskilt i den här subkulturen, så att jag kan känna mig mer som en swingpjatt i 30-talsdeppiga Harlem än en panelhöna i 00-talsdeppiga Malmö med alldeles för få kavaljerer och alldeles för stor folkpark. Och än får jag inte stifta bekantskap med Röda hatten. Först ska jag möta tre andra dansbanetyper:

1. Gentlemannen. Välkammad med prickig fluga. Tar med mig på restaurang före dansen och för sedan med fast hand. Han är glad, luktar gott, har torra händer och finge jag välja skulle jag dansa bara med honom. Men se, det får jag inte på grund av framfusiga damer i prickiga kjolar.

2. Trial and Error är tidsödande för oss nya inom subkulturen. Men när gentlemannen roar sig tvingas jag ta eget ansvar. Bjuder upp en försynt Brun kavaj, trevlig vid första anblick. Bruna Kavajen dansar två stela danser i otakt. Bruna kavajen berättar försynt att han sjunger i kör. Frågar inte vad Bruna kavajen arbetar med – hans doft avslöjar att han tillbringat sommaren i ett kyrkskåp.

3. Psykopaten. Snygg, isblå ögon. Dansar felfritt. Bra förare. Nästan för bra. Det går undan och när jag missar Back-Charleston-steget försöker jag skämta och möta hans blick. Han tillrättavisar med ett hårdhänt grepp, utan leende. Är försiktig med var jag trampar. Det här är inte Lindyhopdansaren som försöker få en dam att trivas. Den här killen dansar för sin egen njutning. Han bryter upp efter en dans.

Swing och lindyhop-dans är, enligt mina observationer hittills, en sektliknande verksamhet. Många här skulle nog lika gärna ägna sig åt fanatisk körsång, som min vän i Brun Kavaj.
Men killen med röda hatten har taktkänsla. Bakom glasögonen plirar blicken hos en trettioåring som aldrig varit en flickmagnet men som aldrig heller försökt vara en och vars ögonvitor därför inte färgats permanent av bitterhet och idogt drickande på småtimmarna. Han skiner upp. ”Jag är nybörjare men jag freestajlar mest”, säger han.
Sen drar han upp en jojo ur västen. Jag har aldrig sett någon joja som han.
Så händer något. Han vill dansa med mig. OCH jojon.
Jag då? Jag säger att jag är rädd om mitt intakta garnityr, hugger tag i prickiga flugan och flyger därifrån.

Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-09-16.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Arkitekturhyllan: Det stora i småskaligheten

11th September, 2009

Hållbarhet är en revolution och som alla revolutioner kommer den att göra ont. Så sades i filmen ”Last Call for Planet Earth”, som visades på arkitekturfestivalen Archfilmlund på Skissernas museum i onsdags kväll.
Nästan total konsensus rådde i paneldebatten efteråt. Hightech-arkitektur och stora Ideon-komplex, där man måste köra bil för att få en espresso, är inte vad världen behöver.
Istället måste man bygga täta, blandade och framförallt mindre städer, av traditionell europeisk modell. Vi människor har inte förändrats sen medeltiden, vi gillar småskalighet.
Att storskaligheten fortfarande dominerar beror, enligt David Sim från Gehl Architects, på lättja. Rom byggdes inte på en dag, inte Lunds centrum heller.
Hur ska man då få byggherrar och politiker, som räknar snabba pengar och mandatperioder, att tänka långsiktigt, förbi jobbigheten? Att inse att regionförstoring är lika med regionförstöring?
Kanske är det det som är själva revolutionen.

Publicerat i Sydsvenskan 2009-09-11

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Den jobbiga jobbigheten

6th September, 2009

Sara Kadefors har skrivit en roman om en kvinna som bor i bilen och tjuväter i Ikeas restaurang.
– Blir man hemlös är Ikea ganska praktiskt, nästan som ett hem. Säger hon till Julia Svensson över en kaffe i Kungens kurva.

Läs intervjun med Sara Kadefors i Sydsvenskan idag.

Postat av Julia Svensson - Kommentera