Julia Svensson

Både cricket och psykoanalys kräver tid

29th July, 2009 - Julia Svensson - No Comments

Cricketmästerskapet Ashes – som spelas vart fjärde år mellan England och Australien sedan 1882 – har just startat. Den engelske psykologen Edward Marriott frågar sig därför lägligt, i senaste Prospect, vad det finns för likheter mellan test cricket och psykoanalys. Att det finns ett samband
är Mike Brearley, känd psykoanalytiker och tidigare cricketstjärna, ett bra exempel på. Cricket, särskilt femdagarsformen test cricket, kräver intelligens och uthållighet. En psykoanalytiker måste likt en cricketspelare kunna uthärda långa perioder av stiltje och ändå vara alert när action bryter ut.
En annan beröringspunkt är att ingen längre verkar vilja satsa på vare sig psykoanalys eller femdagarscricket. Inom cricketvärlden vinner det korta Twenty20-spelet mark: det ger snabba cash. Och i England liksom i Sverige vill regeringen hellre pumpa in pengar i den hajpade snabba kognitiva beteendeterapin (KBT) än i den långsammare psykodynamiska terapin, trots att båda formerna behövs.
Mike Brearley har i boken ”The Art of Capitaincy” skrivit att det inom sporten finns en tendens att låtsas att allt är enkelt. Det, menar han, beror på rädsla och är något man i längden förlorar på. Och han argumenterar för att samhället på liknande sätt förlorar på att marginalisera den långsamma psykoanalysen. Det krävs inte mer än ett par kvicka KBT-sessions för att inse att ting tar tid. Men crickettendenserna speglar en arrogant och kortsiktig effektiviseringsmani som sträcker sig långt utanför cricketplanen och terapisoffan. Effektivitet, visst. Men det pratas sällan om hur effektiv en människa, eller en organisation, kan bli utan att kostnaderna i slutänden landar någon annanstans i stället.

Ursprungligen publicerat i Sydsvenskan 2009-07-29.