Blåst på flärden
22nd November, 2009
Julia Svensson och Anna Hellsten åker till Svågertorp och konstaterar att mycket arbete återstår.
Läs texten i Sydsvenskan.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Krönika i Form: När Norra Sorgenfri blir stad
27th July, 2010
I senaste numret av tidskriften Form, som har tema Skåne, har jag blivit ombedd att skriva en krönika om planerna för Norra Sorgenfriområdet, ett industriområde i östra Malmö som ska omvandlas till stad. Här kommer den:
För några år sedan skulle min kompis sälja sin bostadsrätt. Jag, som hade tröttnat på kollektivet vid Möllevången, såg det som ett tecken. En perfekt liten tvåa med de tre bästa tre b:na. Balkong, brädgolv, badkar.
Så gick det till när jag lämnade Möllan och flyttade in ett av de många trettiotalshusen på andra sidan Nobelvägen (den tungt trafikerade väg som skär östra Malmö mitt itu). Bara något år senare hade fler flyttat efter – och kvarteret hade fått ett café som serverade hembakta scones och bakisfrukostar till besökare med stora glasögon.
Mitt hus är det sista innan det glesa band av industrier, som omringar södra och östra innerstaden, tar vid. Men i en tid då femtusen nya invånare flyttar in varje år har Malmö insett samma sak som jag: Det tar bara sju minuter att promenera till Rosengård.
För att möta befolkningsökningen är nästa steg att förtäta industriområdet. Särskilt fokus ligger på Norra Sorgenfri och Rosengårdsstråket – den cykelväg som sträcker sig från Möllevången till Rosengård. Redan 2011 ska spårbanan Malmöringen knyta ihop Rosengård och Malmös östra delar med centrum.
Mycket av planerna liknar andra stadsbyggnadskontors svärmerier för innerstaden. Industriområdet, där bebyggelsen är låg och utspridd och där det både finns ödetomter och företag, refereras till som en barriär. För att främja integration med ytterområdena ska staden ”läkas ihop” förtätas med småskalig bebyggelse av traditionell kvartersstadsmodell. Med inspiration från Jane Jacobs Death and Life of Great American Cities (1961) ska staden vara blandad. I bostadshusens bottenvåningar ska det finnas rörelser av olika slag, gärna caféer och restauranger.
Det som sticker ut från liknande projekt är att arkitekten Gunilla Kronvall, som fram tills för några månader sedan var ansvarig för Norra Sorgenfriprojektet, betonade vikten av långsam utveckling. Eftersom området har många olika markägare kan processen mycket väl tänkas dra ut på tiden.
Kronvall inspirerades av Bricklane i London och vill bevara befintliga tegelbyggnader och områdets ruffa industrikaraktär. Kommunen själv ska planera så lite som möjligt, så att området utvecklas på egen hand.
De tilltänkta bostäderna är både hyres- och bostadsrätter. Men även om klientelet blir ett annat: Vill man behålla småskaligheten borde man ta sig råd att inspireras av Bo01. När varje byggherre bara får bygga ett hus skapas en annan dynamik än de ensartade nyfunkishus som annars brukar poppa upp där det ska byggas billigt.
Norra Sorgenfri är, tack vare de låga hyrorna, ett tillhåll för konstnärer och andra kulturverksamheter. Dessa fruktar att gentrifieringen snart kommer gräva så djupa hål i deras plånböcker att de måste flytta.
Gunilla Kronvall har en fot kvar i området. Tillsammans med representanter för ateljéföreningarna i vad de kallar för KZON (kulturzon Norra Sorgenfri), jobbar de för konst-, förenings- och kulturlivets delaktighet i stadsutvecklingen, i dialog med privata och kommunala aktörer.
Det bästa för stadsdelen vore naturligtvis att låta kulturen stanna. Både för mångfaldens skull och som dragplåster – andra rörelser är ett måste för att platsen ska bli trygg under olika tider på dygnet.
Lyckas man, trots akut bostadsbrist, hålla fast vid visionen om variation och långsamhet – samt hålla kvar och attrahera olika verksamheter – har Norra Sorgenfri chans att bli ett av Sveriges mest lyckade stadsförnyelseprojekt.Men allra mest är projektet en föraning om hur Malmös dynamik tack vare Citytunnelns södra station kommer att förändras. Om hur Möllevången med omnejd får en ny roll med allt vad det innebär av gentrifiering, lägenhetspriser och utbud.
Lyckligtvis påminner den söta doft av vetedeg, som ännu väller ut från Pågens stora bageri vid Lantmannagatan, om att det är mer komplicerat än såhär. När jag blickar västerut från min rostiga funkisbalkong är det lätt att glömma att det inte bara handlar om att flytta innerstadsgränser, bygga kommunikationer till Köpenhamn och starta caféer i gamla industriområden.
När jag tittar österut är Malmö, trots att staden framgångsrikt jobbat bort sitt gamla industristad på dekis-rykte, fortfarande synonymt med trångboddhet och enorma sociala klyftor.
Idag rör jag mig enbart i en riktning: mot Möllevångstorget, Pildammsparken, centrum och Köpenhamn. Det ska till mer än småskaliga kvarter och förtätning för att skapa ett flöde även åt andra hållet.
Ursprungligen publicerad i tidskriften Form. Nummer 4, 2010.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Malmös nya konstkvarter
16th November, 2009
Läs mitt reportage om Malmös nya konstkvarter i dagens Sydsvenskan.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Bakom Bagdad Livs kulisser
30th October, 2009
Det finns en grupp på Facebook som heter “Vet ni!?” – ett slags hyllning till butiken på hörnet vid Möllevångstorget, den med skylten “Vet ni!? Klackning!!!” Gruppen har 274 medlemmar och säger sig uppmärksamma så kallad Möllanhumor – antagligen de felskrivningar som förekommer på skyltar vid butikerna runt Möllevången. Som Niclas Qvarnström redan 2002 kärleksfullt klassade som ett självklart inslag i gatubilden i boken “Memento Malmö”. Kuriositeter som att det inte finns något mindre än Stor falafel och Extra stor falafel.
För som Carl Axling visade i en universitetsuppsats för några år sedan: invandrarbutikernas matvaror och estetik har enorm attraktionskraft på medelklassen. Vilket ironiskt nog bidrar till gentrifiering – butikerna utgör i vissa fall ett hot mot sin egen existens.
Det finns ännu en grupp på Facebook, döpt efter Bagdad Livs, butiken på hörnet Ängelholmsgatan/Kristianstadsgatan. När man ser att gruppen har över 900 medlemmar frågar man sig hur länge det dröjer innan Möllans fasader älskas sönder och blir överexploaterade Montmartre-kulisser.
Men: Bagdad Livs-gruppen hör ihop med att Inkonst-tv ikväll startar det månatliga entimmesprogrammet Kameraövervakning, där man sänder live från Möllevångstorget.
Satsningen skulle kunna bli ännu en Möllan-vurm. Men ambitionen är seriös: att iscensätta det offentliga rummet och leka med att Möllevången har flest övervakningskameror i Malmö – och samtidigt låta aktivister, konstnärer, forskare och teoretiker ge uttryck för sina tankar i frågan.
Kan Inkonst-tv dessutom hitta ett djup bakom de hajpade skyltarna har de tagit ännu ett steg bort från Möllanschablonen. För Bagdad är ju så mycket mer än en butik.
Postat av Julia Svensson - 1 Kommentar
Hemlöshetshyllan: Vem tar debatten?
24th July, 2009
I anslutning till fotoutställningen ”Med Malmö i blick” (t o m 31.7), producerad av hemlösa Malmöbor, hålls en serie temakvällar om hemlöshet på Konsthallen.
I onsdags handlade det om att även de som inte kan bli drogfria har rätt till en egen säng – det är inte längre nolltolerans på boenden för hemlösa i Södra innerstaden.
Förväntade mig debatt, men fick i stället lyssna på Christer Parander, en av de medverkande i fotoutställningen. Han berättade om hur han efter tio år under buske nummer 13 i Kungsparken och ett otal misslyckade behandlingar, till slut hamnade på boendet Lönngården. Det första stället där ingen sa åt honom att sluta dricka.
Det var alltså inte förmaningar, utan ett tillåtande sammanhang och en IT- kurs för hemlösa, som gav honom livsmening. ”I dag tänker jag inte på flaska och sprit, jag tänker bara på min data
maskin”.
Nästa onsdag blir det paneldebatt om Malmös akuta bostadssituation. Men hittills har ABF inte lyckats skaka fram en enda deltagare. I Lund erbjuder universitetets rektor sin soffa för de bostadslösa studenterna. I Malmö kan man bara hoppas att någon lämnar sommarstugan och tar den angelägna debatten.
Publicerad i Sydsvenskan 2009-07-24
Postat av Julia Svensson - 1 Kommentar
fattig men sexig?
20th May, 2009
Malmös identitet var ämnet för Spiks samtalskväll på Bastionen i Malmö i måndags.
Lovorden haglade: Malmö är porten till Östersjön, porten till Sverige och porten till kontinenten. I egenskap av ”second city” slipper Malmö hysa slott, kung och huvudkontor och kan vara experimentellt, vågat, urbant. Malmös attraktivitet handlar om att staden är ofärdig – det finns fortfarande oexploaterade platser där spontan kreativitet kan frodas.
Men vill vi att Malmö ska fortsätta vara en kontrasternas stad, poor but sexy? Och finns det i trångbodda Malmö egentligen plats för alla hippa visioner?
Som forskaren Elisabet Högdahl så klokt inflikade: kanske ska vi fokusera på det viktiga istället?
Till exempel hjälpa Sveriges fattigaste barn – och inte bara skuffa bort dem när Sevedsplan gentrifieras.
Det är sekundärt, men möjligen intressant i sammanhanget, att diskutera hur levnadsstandarden kan höjas utan att den kreativa Malmösjälen går förlorad. För det, det är en risk vi måste ta.
Publicerat i Sydsvenskan 2009-05-20.
ps I kväll, 18.30 på Rasoir, intervjuar Resumés Viggo Cavling Ilmar Reepalu om Varumärket Malmö. Malmös identitet – del två?
Läs andra bloggares åsikter om malmö, gentrifiering. Det här inlägget är pingat på intressant.se
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Drömmer om en
19th April, 2009
våning med fyra meter till taket. På Östergatan 27 i Malmö finns en sån våning. Med åtta rum och stuckaturer och burspråk och fåtöljer från sekelskiftet och en toalett av guld.
Fram tills sista april bor det ett fint kollektiv där. Sen är det kollektiv ut och vinkällare in. Lyxrenovering alltså. Jag har skrivit en lååång harang om det i Sydsvenskan idag.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
