Saffransbomber och granater
20th December, 2009
Idag har jag fått äran att gästblogga på Maggie Strömbergs, Linda Starks och Kinga Sandéns matblogg Pre-tequila om Tara Moshizis fina saffranskaka. Här.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Högsta kastens köttbrudar
20th January, 2010
För några år sedan blev jag vegetarian. Det gick sådär. Min kille kom på att jag tjuvåt av den rökta korven. Min familj uppmuntrade mig med Stora Vegetariska Kokboken men tog aldrig den vegetariska livsföringen riktigt på allvar, utan bjöd mig på ickedäggdjuret kyckling närhelst de fick tillfälle. Jag framhärdade i ett och ett halvt år. Sen flyttade jag till Danmark, där det låg bacon på alla mackor i skolans kafeteria.
För ett par veckor sedan blev jag bjuden på auberginegratäng hemma hos min matbloggande väninna (matmani.wordpress.com). Saltkaret var framsatt och skålen med parmesanost ordentligt fylld. Det behövs nämligen när man äter middag med vegetarianerna – deras mat är ju per definition lite smaklösare än annan mat. Sa vi, de tre köttätarna kring bordet.
Varför jag blev inbjuden till vegetarianmiddagen vet jag inte, men jag antar att det handlar om de mekanismer som gör att folk utgår från att jag är vegetarian. Kanske är det något med håret.
På bloggen taffel.se konstaterar Lisa Förare Winbladh och Isobel Hadley-Kamptz, efter att ha sett slaktaren Dario Cecchini in action, att slaktaren har efterträtt kocken som matstjärna.
I höstas kom Håkan Fällmans stora kokboksbibel Kött. Och i vårens bokutgivning finns i alla fall ett par, tre titlar med tema grillat.
Även om män nuförtiden koketterar med surdegsbak har grillen och köttet alltid varit deras område. Mannens köttfrossa förvånar lika lite som hans bukfetma. Men där kvinnorna är tongivande, bland matälskarna och de som skriver de seriösare matbloggarna, är vegetarian antagligen det ohippaste du kan vara just nu. Kanske var bantarna de första att omfamna köttet, men nu handlar det varken om Atkins eller midjemått. Det handlar om långkok och gristarmar.
Köttväninna nummer två säger: Om jag hade satt mig in i kötthanteringen och ekologiaspekten skulle jag förmodligen bli vegetarian direkt.
Men inte är det särskilt svårt att hitta information i ämnet. I höstas kom Torbjörn och Ylva Espings bok ”Monsterbiff till middag”, som handlade om köttindustrins moraliska förfall i jakten på lönsamhet. Sen följde den medialt uppmärksammade grisskandalen, då många skinkor stoppades på grund av filmer som avslöjade föga förvånande vanvård. Men i det aktuella klimatet blir konsekvensen av detta bara att efterfrågan på så kallat ”glada” julskinkor ökar, inte att köttkonsumtionen minskar.
Köttjejerna frossar i djur, som männen alltid gjort. De äter på den nyöppnade Malmökrogen Bastard, som specialiserar sig på inälvsmat (glad inälvsmat). Och inälvsfrossarna är de som står högst i rang bland de hängivna karnivorerna.
Själv äter jag mest kött när jag blir bjuden, men för att hamna i den högsta kasten behöver man bara tacka ja. Idag bjöd min surdegsbakande kollega till exempel på hemlagad kycklingleverpastej. Och jag har ju faktiskt alltid gillat blodkorv.
Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2010-01-20.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Rock’n'Royal – guldkant på krogtillvaron
30th October, 2009
Svenska Caroline Lanner önskade sig guld, rock’n roll, nattliga cocktails och stamgäster. Så hon startade krogen Von Fressen på Vesterbro – som redan är en mötesplats i det internationella Köpenhamn.
Läs artikeln i dagens Sydsvenskan.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Ät med ironisk glimt i ögat
28th October, 2009
Ungefär samtidigt som jag började ifrågasätta mitt müsli-bruk/missbruk lärde jag känna människor som älskade att laga mat, och inspirerades. Och när jag lyssnade på Tendens i P1 i förra veckan, som hade temat Du är vad du äter, konstaterade jag att jag kanske var sist i Sverige med att börja betrakta mat som något mer än bränsle.
Förr var mat något man hade eller inte hade. Idag är mat inte bara mat. Du är vad du äter, inte bara bokstavligen. Mat handlar om att visa vem man är. Och vem vill reduceras till att vara müsli?
Aldrig har människan varit så besatt av att äta rätt som nu. Hälsosamt, ekologiskt, närproducerat och trendigt. Middagar och matlagningsprogram och matbloggar och prat om mat i kvadrat. Naturligtvis är det en klassfråga. Mattrenden är för dem som har tid, råd och möjlighet. Och för dem som anser att mat är viktigt för att visa status. Dessa trendsättare är de som sociologen Feathersone kallar den bildade medelklassen – som strävar efter att vara och göra rätt.
På tal om den bildade medelklassen och lagom inför att biobesökarna bänkar sig framför höstens feelgood, Meryl Streep som den berömda kocken Julia Childs i filmen Julie & Julia, hamnade jag i en chatt på internet med två kulturskribenter, båda män, båda tio år äldre än jag.
Skribent A lade upp en bild på en citronpaj som han lagat, på Facebook. Jag trodde att det var en crème brulée. Skribent B berättade att han hade en påse chips och kollade på fotboll. Jag skrev att jag hellre ville diskutera chèvre än fotboll.
Då frågar Skribent A: Du är inte den ironiska generationen va?.
Jag, som är född lite för sent, ställer motfrågan: Hur ironiserar man om mat? Äter tacos?
Då får jag veta att ironisk mat är följande goda saker: chokladbollar, flygande Jakob, avokado med räkor, tacos på ICA-köttfärs.
Sen börjar vi prata om Black and White. Som också är ironisk mat. Eftersom ironiska generationen var balla på 90-talet måste allt man gillade på 80-talet vara mat som bara får ätas med ironisk glimt i ögat.
Egentligen är det inte synd om er, ni 36–45-åringar, den ironiska generationen, Killinggängets adepter. Det är ni som har makten och sätter den kulturella agendan, inte bara i mataffären.
Men: ni har också väldigt mycket att bekymra er om. Förutom all stress med middagar, status, ekologisk mat och hälsa – med den analytiska förmåga många av er besitter kan det bli krångligt.
Ta ett wienerbröd. Innan ni äter det måste ni ta ställning: Hälsosamt? Ekologiskt? Hur mycket fett? GI? Blodsocker? Vilken bild av mig själv sänder jag ut om jag glufsar det i mig? Kanske är jag cool om jag ser ironisk ut medan jag äter det? Verkar jag omedveten och pinsam?
Herregud. Jag säger då det. Känner mig som en 80-talist.
Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-10-28.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
