Julia Svensson

Klädsel: vårdad

24th March, 2009 - Julia Svensson - No Comments

Klädsel vårdad, stod det. Jag och några väninnor tog på oss klänningar och målade läppstift. Sedan tog vi taxi, som sig bör när man besöker hus med pilastrar på fasaden.
Tidigare under helgen hade vi varit i den skandalomsusade partyvåningen Spy Bar på Stureplan, där vi fått så många knuffar i kön till garderoben att det här med The Dinner Club, en umgängeskurs med inriktning på trevnad, vett och etikett inte kändes som en helt dålig idé.

Men egentligen är The Dinner Club ingen kurs. Det är en teaterpjäs som är en kurs där publiken deltar. Skådespelarna tar emot i en våning av art déco-modell, i Östermalms ambassadkvarter. Man hänger av sig jackan. Man får svara på frågor. Sedan är kvällen uppdelad i stationer: mingel, bordsskick, klädsel, dans och flirt. Därefter praktiseras de nyvunna kunskaperna under en middag med dans. Allt enligt 50-talistisk uppförandekod.

Nu var det så bevänt att under aftonen var det betydligt fler damer än herrar, och som kvinna fick man ibland agera man. Intressant:
I mingelsituationer är det mannen som ser till att alla presenteras ordentligt för varandra. Han ser till att kvinnan har det trevligt, att hon har vin i glaset. Det är män som hälsar välkommen, utbringar skålarna och tackar värdinnan för maten.
I flirtsituationer tar han alla initiativ. Kvinnans uppgift är att ge rött, gult eller grönt ljus. Och i dansen, som är det enda som på pappret lever kvar sedan 50-talet, är det mannen som för och kvinnan som följer. Vilket kan vara nog så besvärligt för någon som är van att ta för sig.

På väg till tunnelbanan efteråt diskuterade vi: det är inte ett dugg konstigt att män oftare har ledarpositioner än kvinnor, fastän samhället förändrats så att båda borde ha samma möjligheter. När jag fick vara man under middagen hade jag roligt, självsäkerheten kom med uppgiften. Medan min bordsdam kände sig låst och uttråkad.
Hade dåtidens kvinnor det tristare än vi har i dag? Eller var de gladare? Nöjdare? Det kan ju å andra sidan vara bekvämt att alltid ha någon som för.

En av männen vid vårt bord blev bestört när han blev utan bordsdam, när det satt en kvinna på hans andra sida som hade fått en dam till bordet. ”Vi måste ju inte ta så seriöst på rollerna” sa han snäsigt och tvingade över en av tjejerna på sin sida så att hennes partner blev ensam.
Vi fnissade åt killens omedvetenhet. Men samtidigt var hans reaktion, liksom hela kvällens spektakel, ett bevis på att yttre omständigheter förändras snabbare än vår föreställningsvärld.

Fotnot: The Dinner Club är utvecklat av Poste Restante för Mossutställningar och spelas på Polska institutet i Stockholm t o m 28 mars.

Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-03-23