Julia Svensson

Nation mätt på korruption

11th May, 2010 - Julia Svensson - No Comments

Den politiska kollapsen har gjort situationen i Tariq Alis forna hemland Pakistan värre än någonsin. Julia Svensson har läst hans djuplodande – och arga – berättelse. Läs recensionen i Sydsvenskan.

Ordet chamcha, ”sked” på punjabi, används av pakistanierna också för att beteckna ”nickedocka”. Vilket enligt somliga hänger ihop med britternas ankomst. Makthavare, som traditionsenligt ätit med fingrarna, apade efter sina övermän och började äta med gaffel och sked.

Under studentdemonstrationerna i Pakistan, som utbröt 1968 i samband med tioårsjubileet av den islamiska republiken, kallade demonstranterna regimtrogna politiker för ”skedar”. Ett öknamn som syftade på deras flathet – gentemot både makthavarna i hemlandet och giganterna i Washington.

Den pakistanske författaren Tariq Ali, född i en pakistansk elitfamilj, var redan som ung tongivande i protesterna. Sedan dess har han följt utvecklingen, på resor i landet eller från sitt hem i norra London.

Tariq Ali tecknar ett argt och personligt men på samma gång djuplodande porträtt av Pakistans sorgliga historia. Han berättar hur studenterna symboliskt skramlade med skedar under demonstrationerna. Varken förr eller senare har landet varit så fullt av hopp som 1968, menar han.

Den detaljrika och komplicerade berättelsen slingrar sig fram via militärdiktatorns gryende drömmar om svampmoln i den pakistanska öknen, med USA:s tvetydiga support, och klanen Bhuttos uppgångar och tragedier. Från dag ett, 14 augusti 1947, har landet styrts och utnyttjats av makthavare som handlat för sin egen vinnings skull.

I fyrtio år har Tariq Ali, som vid sidan av sitt ymniga författarskap är redaktör på New Left Review, varnat för den politiska kollaps som sedan några år tillbaka är ett faktum.

Situationen har enligt honom aldrig varit värre än nu. I landet som har världens sjätte största befolkning existerar träplogen och atomreaktorn sida vid sida. Huvudproblemen är kraven från USA, de religiösa extremisterna, den militära ledningen och korruptionen. Dessa bildar, tillsammans med fattigdom, analfabetism, opiumhandel och kvinnoförtryck, en stor olycklig familj.

Benazir Bhutto och hennes efterlevande make, presidenten Asif Ali Zardari hade, efter två ämbetsperioder, samlat på sig tillgångar på 1,5 miljarder dollar. De fattiga och medelklassen delar på korruptionsbördan. De som kan drar därifrån – bara i USA arbetar 20?000 pakistanska läkare.

Mest explosiva är de sociala och ekonomiska klyftorna, menar Ali. Om det fanns ett utbildningssystem skulle fattiga familjer inte tvingas lämna sina barn till prästerna för mat och skolgång.

Obama har beordrat fler flygangrepp i Pakistan än George W Bush, vilket sätter stor press på den pakistanska krigsmakten. Tariq Ali beräknar dessutom att Zardaris dagar vid makten snart ska vara över.

Under tiden har Pakistan gått in på sitt sextiotredje levnadsår. Rubriker som ”40 döda i självmordsdåd” och ”Attentat mot USA:s konsulat i Peshawar” är fortfarande inget nytt under solen.

Recensionen publicerades ursprungligen i Sydsvenskan 2010-05-11.