Julia Svensson

Pappa kom hem.

6th October, 2010 - Julia Svensson - No Comments

På något konstigt vis så är det alltid farsan som blir hjälte.

Den danske författaren Carsten Jensens far var en sjöman med stora händer. Så härdad att han kunde släcka en cigarett på insidan av handen utan att känna det. Dessutom hatade han böcker. Hatade folkskollärare och hatade bibliotekarier – de drog fördel av hårt arbetande människor.
“Våra pappor skulle ha älskat varandra”, säger Mustafa Can.
Det är i sina fäder de förenas. Carsten Jensen och Mustafa Can, den journalist och författare som har som uppgift att intervjua Jensen på måndagskvällens (fullsatta!) internationella författarscen på Malmö stadsbibliotek.
När Carsten Jensens far väl var hemma från sjön koncentrerade han sig mest på sin fru. Han tog aldrig fadersrollen seriöst. ”Det var så för de sjömän som var unga under andra världskriget. De blev aldrig män, de förblev pojkar.”

Själv var Carsten Jensen ett odugligt barn, som saknade både fantasi och ambitioner. En liten sissy, som inte levde upp till faderns bild av manlighet. Inte ens litterära ambitioner hade han. Först som 35-åring kom han på att det faktiskt fanns en sak han dög till. Skriva.
Längre fram i livet visade modern fram den nu uppburne samhällsjournalisten Carstens bokrecensioner för att fadern skulle berömma honom. Men fadern sade bara: ”Din mor säger att jag ska gratulera dig”. Han fortsatte att kalla sin son vid efternamn.
Och det enda han egentligen kunde begripa var när Carsten var utrikeskorrespondent.
Carsten Jensen har i sin tur alltid velat skriva om Marstal, staden han kom från. Detta för att visa för sin far att ö-livet var ett liv han respekterade, fastän han en gång gav sig av.

”Vi, de drunknade”, som handlar om Marstals stora flottas uppgång och fall 1848–1945, är hans försök att närma sig fadern, som tyvärr hann dö innan boken kom ut. En hyllning till hans far som fantastisk historieberättare.
Ett försök att sluta cirkeln: ”Här möts våra olika vägar”.
Bokens bästsäljande äventyr är ett hopkok av berättelser Jensen fått höra över ett otal koppar kaffe. Istället för en berättarperson har romanen fått ett distinkt ”vi”, som en symbol för  småstaden som kollektiv.
Carsten Jensen måste, säger han, medge att detta vi är ett maskulint vi. Även om Marstal var en stad som styrdes av kvinnorna. Där kvinnorna skötte allt: hushåll, ekonomi och  barnuppfostran. Förutom att ”Vi, de drunknade” av många entusisastiska läsare kallas för Danmarks stora nationalepos, är boken också ännu ett bevis på historiens ironi och eviga orättvisa.
Det spelar ingen roll hur god mor du lyckas vara. Det är den frånvarande fadern som blir hjälten i romanen.

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan 2010–10–06.