Sonia Livingstone: “Internet är svårt att tolka”
28th November, 2009 - Julia Svensson - No Comments
LUND/MALMÖ. Gränsen mellan reklam och innehåll saknas på internet – och det är en större risk för barn än våld och porr. Det anser professorn i socialpsykologi, Sonia Livingstone. Igår tog hon emot Wahlgrenska stiftelsens pris i Malmö.
Föräldrars syn på internet är väldigt dubbel, säger Sonia Livingstone, professor i socialpsykologi på London School of Economics och en av världens främsta forskare i barns och ungas medievanor.
– Dels är internetkunskaper nödvändiga för att barnen ska lyckas i framtiden. Dels är internet också en källa till rädsla och oro.
Vi sitter i röda fåtöljer på Hotel Duxiana i Lund och Sonia Livingstone har just beställt in en extra kopp kaffe efter frukosten. Klockan är tio på förmiddagen men torsdagen var en lång dag, med föreläsningar på Lunds universitet.
Senaste projektet handlar om ungas internetvanor i 25 europeiska länder.
– Kollegor i Turkiet berättar hur föräldrarna där är rädda för att barnen ska bli värvade av terroristgrupper på internet. I Storbritannien är föräldrarna rädda för pedofiler och i Tyskland är de rädda för nynazister.
– Barn däremot är självsäkra och känner att de är experter. Om de är rädda för något är det mobbning. Men i min forskning har jag lagt märke till att många barn inte förstår skillnaden mellan offentligt och privat, eller vilka spår de lämnar på internet. Även om barnen är självsäkra är internet svårt att tolka.
Enligt din forskning är reklam farligare än internetpedofiler.
– Risken att möta en pedofil på internet är liten – men om du väl gör det är det farligt. Något som barn däremot ständigt möter på internet är en miljö där det är svårt att veta vilka budskap som är reklam och vilka som är ickekommersiella.
Både på tv och i det offentliga rummet är det tydligt vad det är som är reklam, menar Sonia Livingstone. Men på internet är det svårare att se var gränsen går.
– Till exempel kan ett barn inte skilja en sponsrad sida från en icke sponsrad. Faran är att barn utvecklar förtroende för varumärken och att en sajts annonsör kommer att betyda mer för trovärdigheten än innehållet.
När hennes egna barn var yngre brukade hon sitta med vid datorn.
– När min dotter var yngre gillade hon en sajt som hette Nearpets. Jag frågade om det var reklam på sidan och hon sa nej. Men jag såg ett stort gyllene M. Hela sajten var McDonald’s. Det hade min dotter inte sett.
Intresset för barns medievanor började redan när Sonia Livingstone gjorde sin doktorsavhandling.
– Min avhandling handlade om såpoperor, något som många hade gemensamt. De användes för att diskutera livsfrågor som kärlek och otrohet. När internet och mobiltelefon kom för femton år sedan var barnen först med att plocka upp det nya.
– Barnen blir fascinerade på ett sätt som vuxna inte blir. För dem blir medierna en förlängning av dem själva, som fler fingrar eller fler öron. De har lättare att ta till sig dem, eftersom de inte har några stabiliserade vanor än. Vi vuxna blir som digitala invandrare – vi pratar med accent och vi kommer alltid att minnas vårt hemland. Även om mobiltelefonen är mer praktisk, att man kan prata var man vill, är jag väldigt fäst vid att ha en telefon i hallen.
Hur ska då föräldrar kunna prata med sina barn om internet?
– Föräldrar sitter ofta med sina barn vid datorn tills de är i tolvårsåldern. Sedan säger de att barnen är stora nog och vet vad de gör. Men riskerna är störst när barnen är i tonåren. Flickor uppmanas att banta på anorexisajter, pojkarna spelar våldsamma spel. Det finns anledning att vara försiktig. Du kan inte sitta med vid datorn, men man kan prata med barnen. Men man tenderar att prata mer med döttrarna än med sönerna.
Internet- och mobilkulturen har också lett till att barnen har mer kontinuerlig kontakt med vänner och mindre med föräldrar och vuxna, säger Sonia Livingstone.
– För trettio år sedan var det radio och tidningar som ungdomar pratade om när de beskrev sina liv. De kom hem från skolan och var ensamma. Nu har de kontakt med vänner även när de är hemma och äter middag med familjen.
Är det bra eller dåligt?
– De som har problem med kompisarna är aldrig trygga ens hemma – för om de stänger av blir de helt isolerade. Men för dem som har familjeproblem är den ständiga kompiskontakten ett stöd.
FAKTA Sonia Livingstone
– Föddes 1960 i Adelaide i Australien.
– Flyttade till Storbritannien som fyraåring.
– Har två barn, 16 och 20 år.
– Professor i socialpsykologi och chef för institutionen för media och kommunikation på London School of Economics.
– Har skrivit fjorton böcker.
– Den första utländska forskare som får ta emot Wahlgrenska stiftelsens pris på 50 000 kronor.
– Jobbar just nu med ett projekt om barns relation till internet i 25 länder i Europa.
Publicerat i Sydsvenskan 2009-11-28.
Sparat under: publicerat, Sydsvenskan
Ingen Kommentar
Ingen Kommentar
Kommentera
Du måste vara inloggad f�r att kommentera.