Vem städas bort när fasaderna blir fräscha?
18th October, 2009 - Julia Svensson - 2 Comments
Gentrifiering av ruffiga kvarter ses numera mest som något positivt. Trendiga kaféer och fina fasader är bra för stadens varumärke. Men när frågan diskuterades på Geocentrum i Lund i fredags var frågeställningen omvänd: Vem tvingas bort när ett område fräschas upp och bostäderna blir dyrare?
Lundaprofessorn Eric Clark tog den gamla hamnstadsdelen Newham i London, värd för OS 2012, som exempel. Makthavarna beskriver OS i positiva termer: ett unikt tillfälle att städa upp i Newham – och alla kommer att tjäna på det. Vad och vem städas bort? Det är det ingen som pratar om.
Göteborg kampanjade staden som ”invånarnas vardagsrum”. Vilket, säger Catharina Thörn från Göteborgs universitet, minskar toleransen i det offentliga rummet. För att ”öka tryggheten” motas A-lagare bort med hjälp av snajdiga kafémöbler. När man i somras förbjöd gatumusikanter var det i själva verket tiggarna polisen ville bli kvitt.
Man kan fråga sig varför trygghetsretoriken funkar – varför så många är rädda för det som inte är perfekt? Vad som är vitsen med en blank yta när det finns problem under mattan?
Enligt Tom Slater från Edinburgh University ligger makten i språket. Den nyliberala retoriken har slagit igenom – ”ALLA tjänar på att en stads varumärke förbättras”. Medan det i själva verket är de med pengar på fickan som får sin vilja igenom. Han avslutade klokt: tänk om makthavare kunde tänka
sig in hur det skulle det kännas om rollerna var ombytta?
Tom Slater är, liksom den inbjudne Elvin Wyly, visserligen radikal ur ett anglosaxiskt perspektiv, men
båda är internationellt stora namn i urbana frågor. På seminariet väntade jag mig få se stadsplanerare
och kommunpolitiker, som borde intressera sig för problematiken.
Men att det utöver mig själv endast var tre personer från Möllevångsgruppen i publiken, kanske
även det säger något om citybrandingens tidevarv.
Texten ursprungligen publicerad i Sydsvenskan 2009-10-18.
Sparat under: Uncategorized
2 Kommentarer
Adam Haglund
October 18th, 2009 at 7:48 pm
Lite OT…. men, en annan infallsvinkel till uppfräschningen kan ges genom att studera The Broken Window Theory. Teorin säger att nedskräpning och ruffighet sänker tröskeln för kriminalitet. Och motsatt, om det hålls rent och snyggt minskar antal brott (och det beror inte på att brottslingarna sticker någon annanstans utan bara att de slutar att begå brott).
Mer om detta här http://en.wikipedia.org/wiki/Fixing_Broken_Windows och i tex Malcolm Gladwells bok The Tipping Point (det var där jag läste om det).
Julia Svensson
October 18th, 2009 at 8:22 pm
Det är intressant med olika infallsvinklar i den här frågan. Jag tänker mig att alla vill ha det fint omkring sig. Det handlar ju också om i vilket syfte, och hur, en uppfräschning görs. Om det är för att locka nytt klientel till ett område eller om den följer önskemålen hos dem som redan nyttjar området.
På seminariet i Lund var det också en dansk forskare, som pratade om Vesterbro i Kph, som jag inte fick plats med i artikeln. Om hur ett drogtätt område anpassas för barnfamiljer – då är det tydligt att “the dangerous class” inte hör hemma där. Och också tydligt vilka olika ståndpunkter de olika politiska falangerna har. Hur man ser på de här människorna, som kriminella eller som produkter av omständigheter. Då har borgerliga snarare synsättet “kriminella”. Likadant vad gäller graffiti etc.
Kommentera
Du måste vara inloggad f�r att kommentera.