Konst på undantag
20th June, 2008
Ola Billgren (1940-2001) “Nature morte VIII" oljemålning 1994 Malmö Konstmuseum
Konstmuseet är 2000-talets framgångsrecept. Kalmar har fått ett och danska Herning har fått ett.
I Malmö byggs köpcentrum och sportarenor – medan Sveriges största konstsamling står och samlar damm. Julia Svensson har varit på Malmöhus slott och kollat tavlorna ingen får se.
På Malmö konstmuseum hänger konsten inte på väggar. Den förvaras i små magasin på knappt 45 kvadrat bland högar av svarta elsladdar och långa rullar av bubbelplast. Museets intendent Marika Reuterswärd tittar ut över det dammiga rummet.
– Så här borde det inte få se ut. Men det visar på våra problem att få plats med allt. Och konstverken kan komma till skada.
Museet, som är en del av Malmöhus slott, äger Sveriges största ickestatliga konstsamling. I magasinen trängs över 30 000 verk: Av Ola Billgren och Carl Fredrik Hill. Ett ryskt kluster som blev kvar efter Baltiska utställningen 1914. Hermann Gotthards konstsamling som museet fick på 40-talet. Samt ett dramatiskt växande antal nordiska samtida verk av namn som Karin Mamma Andersson och Annika von Hausswolf. Museets skänkta förmögenhet ökar med två miljoner i värde varje år – tur att man har ett stort magasin i hamnen också.
Vi forcerar en skolklass och öppnar dörren till ett oljefärgsdoftande källarrum. Här hänger målningar av Carl Larsson, Edvard Munch och August Strindberg i guldglänsande ramar. Flera av Alexander Roslin-verken är inte här – de visas just nu i Stockholm, Versailles och Minneapolis.
För att komma till den permanenta utställningen måste besökaren ta sig upp för en lång trappa. Väl där samsas en bråkdel av museets konst med glasmontrar och gamla möbler. Malmö konstmuseums chef Göran Christenson känner sig instängd.
– Efterfrågan på vår samling är enorm från utlandet. Det är trevligt – men den ska ju primärt visas i Malmö. Kulturinstitutioner spelar en viktig roll för stadens image.
Men trots omständigheterna har Malmö konstmuseum fått två stjärnor i franska turistguiden Guide Michelin, berättar Göran. En ny byggnad skulle nog ge ännu fler.
Det pratas om en tid ingen verkar glömma. En guldålder under 80- och 90-talen då Malmö var en boom-stad och gallerierna plockade fram Cecilia Edefalk och andra blivande klassiker. Rubriker i Stockholm. Tack vare det nytillsatta kulturkommunalrådet Johan Bengt-Påhlsson (m) var både konsthallen, konstmuseet och Rooseum i sving.
Det nuvarande museet inreddes 1937. Tankarna på ett nytt konstmuseum i Malmö har funnits ända sedan 80-talet, berättar Malmös kulturchef Bengt Hall. Först diskuterades Kungsparken – som sen blev casino. Under hösten 2004 var det platsen i hamnen där nya hovrätten byggs idag. Bengt Hall plockar fram ritningar som ingen annan än han och kulturnämnden sett över ett förslag på ombyggnad av Pildammsskolan, från 2005. Som inte heller blev något.
Under Johan Bengt-Påhlssons tid startades samtidsmuseet Rooseum, med Lars Nittve som chef. Nittve, som nu bossar över Moderna museet i Stockholm, tror att ett nytt konstmuseum skulle komplettera Moderna museets Malmöfilial, som öppnar i gamla Rooseum till hösten. Tillsammans skulle de kunna locka turister från Danmark och Nordtyskland.
– Malmös samling är unik och borde få en bredare publik. Det är en skyldighet man har gentemot konsten.
I Expressens arkiv (991105) finns en artikel som gör upp med Malmös kulturella lågkonjunktur efter de glada åren. Socialdemokraternas återtåg 1998 utmålas som en av anledningarna till krisen.
Men det har hänt saker sedan dess. När Rooseums konstsamling auktionerades ut i fjor blev det ramaskri. Önskan om en värdig ersättare i lokalerna har gjort Moderna museets kommande filial politiskt välförankrad, både i höger- och vänsterled – något som konstmuseet också ser positivt på.
Tack vare konsthögskolan, gallerilivet och initiativ som Galleri Elastic och Teater Lilith attraherar Malmö återigen unga konstnärer. Kulturchefen Bengt Hall välkomnar stockholmare som vill lära sig om det fria kulturlivet. Det är alltså nästan mer på gång nu än under the dancing days på 90-talet. Men ändå: inget politiskt uppdrag att bygga museum.
Ordföranden i kulturnämnden, Carina Nilsson, är socialdemokrat. Hon är själv positiv men trots att hennes parti lovade att utreda museifrågan inför valet 2006 är det inte enigt. En falang inom socialdemokraterna vill inte satsa på museum så länge det finns hemlösa på gatorna och barn i kö till dagis. Precis som vänsterpartiet.
– Vi vet också att det finns synergieffekter av att ha ett starkt konstliv. Det kan i längre perspektiv gynna dem som behöver vård och omsorg, säger Carina Nilsson.
Det borgerliga blocket är däremot överens: Det går bra för Malmö – har man inte råd nu under högkonjunkturen att ta de 16,1 miljonerna per år som det kostar att bygga ett museum i hamnen, när har man det då?
En av anledningarna till att det inte blir ett museum, tror Göran Christenson, är att socialdemokraterna avskaffade kommunalrådet som enbart sysslade med kultur i slutet av 90-talet. Nu, menar han, finns det inte längre någon tillräckligt mäktig person som driver kulturfrågor – Ilmar Reepalu har ju hittills inte visat något större intresse.
Göran Christenson ler vid tanken på att en stor investerare, i stil med Percy Nilsson och Hyllie Arena, skulle erbjuda staden ett museum. Som när 50-årsjubilerande Louisiana i Danmark blev till. Men ingen finansiär har dykt upp.
Kristensson jämför med sporten.
– Trots att kulturen drar fler besökare än idrotten marknadsför Malmö sig med sport och bygger nya stora arenor, säger han. Sporten har i alla tider haft en uppbackning som kulturen inte haft. Det är typiskt svenskt – i Danmark och Tyskland satsas mycket mer på kultur. Men kultur ses av vänstern som en lyx som kan undvaras på bekostnad av vård och omsorg – och kulturen görs inte tillgänglig för så många som möjligt. Vänstern, som är emot ett konstmuseum, har alltid varit institutionsfientliga. Men det är bara av gammal vana – institutionerna har förändrats och släpper idag in unga aktörer, säger Christenson.
Turning torso är Malmös enda berömda byggnad. I högkonjunkturens Malmö byggs det förutom arenor nya stora shoppingcenter – som inte kommer att placera Malmö på den internationella konst- och arkitekturkartan. Men i kombination med en superarkitekt skulle både staden och dess konstsamling bli mer känd.
Hur kommer det sig att man inte tar den chansen?
Göran Christenson tar sig för pannan där han sitter i sitt trånga slott:
– Det är det jag inte vet. Jag kan inte förstå det. Om man ser på den totala investeringen rör det sig inte om särskilt mycket pengar. Och vi har ju faktiskt något riktigt bra att fylla huset med.
Ursprungligen publicerat på Kvällspostens kultursida 2008-07.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
