2009 October : julia svensson

Bakom Bagdad Livs kulisser

30th October, 2009

Det finns en grupp på Facebook som heter “Vet ni!?” – ett slags hyllning till butiken på hörnet vid Möllevångstorget, den med skylten “Vet ni!? Klackning!!!” Gruppen har 274 medlemmar och säger sig uppmärksamma så kallad Möllanhumor – antagligen de felskrivningar som förekommer på skyltar vid butikerna runt Möllevången. Som Niclas Qvarnström redan 2002 kärleksfullt klassade som ett självklart inslag i gatubilden i boken “Memento Malmö”. Kuriositeter som att det inte finns något mindre än Stor falafel och Extra stor falafel.

För som Carl Axling visade i en universitetsuppsats för några år sedan: invandrarbutikernas matvaror och estetik har enorm attraktionskraft på medelklassen. Vilket ironiskt nog bidrar till gentrifiering – butikerna utgör i vissa fall ett hot mot sin egen existens.

Det finns ännu en grupp på Facebook, döpt efter Bagdad Livs, butiken på hörnet Ängelholmsgatan/Kristianstadsgatan. När man ser att gruppen har över 900 medlemmar frågar man sig hur länge det dröjer innan Möllans fasader älskas sönder och blir överexploaterade Montmartre-kulisser.

Men: Bagdad Livs-gruppen hör ihop med att Inkonst-tv ikväll startar det månatliga entimmesprogrammet Kameraövervakning, där man sänder live från Möllevångstorget.

Satsningen skulle kunna bli ännu en Möllan-vurm. Men ambitionen är seriös: att iscensätta det offentliga rummet och leka med att Möllevången har flest övervakningskameror i Malmö – och samtidigt låta aktivister, konstnärer, forskare och teoretiker ge uttryck för sina tankar i frågan.

Kan Inkonst-tv dessutom hitta ett djup bakom de hajpade skyltarna har de tagit ännu ett steg bort från Möllanschablonen. För Bagdad är ju så mycket mer än en butik.

Postat av Julia Svensson - 1 Kommentar

Rock’n’Royal – guldkant på krogtillvaron

30th October, 2009

Svenska Caroline Lanner önskade sig guld, rock’n roll, nattliga cocktails och stamgäster. Så hon startade krogen Von Fressen på Vesterbro – som redan är en mötesplats i det internationella Köpenhamn.

Läs artikeln i dagens Sydsvenskan.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Alla har ett inre monster – översättningen

30th October, 2009

Det är intressant och kul att ägna en eftermiddag på redaktionen åt översättning. En på samma gång konkret och klurig uppgift. Ni får själva avgöra om jag behärskar konsten eller inte: idag har jag översatt Slavenka Drakulics text om serbiske poeten Karadzic, vars rättegång pågår i Haag.

Läs i dagens Sydsvenskan.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Ät med ironisk glimt i ögat

28th October, 2009

Ungefär samtidigt som jag började ifrågasätta mitt müsli-bruk/missbruk lärde jag känna människor som älskade att laga mat, och inspirerades. Och när jag lyssnade på Tendens i P1 i förra veckan, som hade temat Du är vad du äter, konstaterade jag att jag kanske var sist i Sverige med att börja betrakta mat som något mer än bränsle.

Förr var mat något man hade eller inte hade. Idag är mat inte bara mat. Du är vad du äter, inte bara bokstavligen. Mat handlar om att visa vem man är. Och vem vill reduceras till att vara müsli?

Aldrig har människan varit så besatt av att äta rätt som nu. Hälsosamt, ekologiskt, närproducerat och trendigt. Middagar och matlagningsprogram och matbloggar och prat om mat i kvadrat. Naturligtvis är det en klassfråga. Mattrenden är för dem som har tid, råd och möjlighet. Och för dem som anser att mat är viktigt för att visa status. Dessa trendsättare är de som sociologen Feathersone kallar den bildade medelklassen – som strävar efter att vara och göra rätt.

På tal om den bildade medelklassen och lagom inför att biobesökarna bänkar sig framför höstens feelgood, Meryl Streep som den berömda kocken Julia Childs i filmen Julie & Julia, hamnade jag i en chatt på internet med två kulturskribenter, båda män, båda tio år äldre än jag.

Skribent A lade upp en bild på en citronpaj som han lagat, på Facebook. Jag trodde att det var en crème brulée. Skribent B berättade att han hade en påse chips och kollade på fotboll. Jag skrev att jag hellre ville diskutera chèvre än fotboll.

Då frågar Skribent A: Du är inte den ironiska generationen va?.

Jag, som är född lite för sent, ställer motfrågan: Hur ironiserar man om mat? Äter tacos?

Då får jag veta att ironisk mat är följande goda saker: chokladbollar, flygande Jakob, avokado med räkor, tacos på ICA-köttfärs.

Sen börjar vi prata om Black and White. Som också är ironisk mat. Eftersom ironiska generationen var balla på 90-talet måste allt man gillade på 80-talet vara mat som bara får ätas med ironisk glimt i ögat.

Egentligen är det inte synd om er, ni 36–45-åringar, den ironiska generationen, Killinggängets adepter. Det är ni som har makten och sätter den kulturella agendan, inte bara i mataffären.

Men: ni har också väldigt mycket att bekymra er om. Förutom all stress med middagar, status, ekologisk mat och hälsa – med den analytiska förmåga många av er besitter kan det bli krångligt.

Ta ett wienerbröd. Innan ni äter det måste ni ta ställning: Hälsosamt? Ekologiskt? Hur mycket fett? GI? Blodsocker? Vilken bild av mig själv sänder jag ut om jag glufsar det i mig? Kanske är jag cool om jag ser ironisk ut medan jag äter det? Verkar jag omedveten och pinsam?

Herregud. Jag säger då det. Känner mig som en 80-talist.

Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-10-28.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Vem städas bort när fasaderna blir fräscha?

18th October, 2009

Gentrifiering av ruffiga kvarter ses numera mest som något positivt. Trendiga kaféer och fina fasader är bra för stadens varumärke. Men när frågan diskuterades på Geocentrum i Lund i fredags var frågeställningen omvänd: Vem tvingas bort när ett område fräschas upp och bostäderna blir dyrare?

Lundaprofessorn Eric Clark tog den gamla hamnstadsdelen Newham i London, värd för OS 2012, som exempel. Makthavarna beskriver OS i positiva termer: ett unikt tillfälle att städa upp i Newham – och alla kommer att tjäna på det. Vad och vem städas bort? Det är det ingen som pratar om.
Göteborg kampanjade staden som ”invånarnas vardagsrum”. Vilket, säger Catharina Thörn från Göteborgs universitet, minskar toleransen i det offentliga rummet. För att ”öka tryggheten” motas A-lagare bort med hjälp av snajdiga kafémöbler. När man i somras förbjöd gatumusikanter var det i själva verket tiggarna polisen ville bli kvitt.

Man kan fråga sig varför trygghetsretoriken funkar – varför så många är rädda för det som inte är perfekt? Vad som är vitsen med en blank yta när det finns problem under mattan?

Enligt Tom Slater från Edinburgh University ligger makten i språket. Den nyliberala retoriken har slagit igenom – ”ALLA tjänar på att en stads varumärke förbättras”. Medan det i själva verket är de med pengar på fickan som får sin vilja igenom. Han avslutade klokt: tänk om makthavare kunde tänka
sig in hur det skulle det kännas om rollerna var ombytta?

Tom Slater är, liksom den inbjudne Elvin Wyly, visserligen radikal ur ett anglosaxiskt perspektiv, men
båda är internationellt stora namn i urbana frågor. På seminariet väntade jag mig få se stadsplanerare
och kommunpolitiker, som borde intressera sig för problematiken.

Men att det utöver mig själv endast var tre personer från Möllevångsgruppen i publiken, kanske
även det säger något om citybrandingens tidevarv.

Texten ursprungligen publicerad i Sydsvenskan 2009-10-18.

Postat av Julia Svensson - 2 Kommentarer