Livet på landet: Inte alls bara Gotland

22nd July, 2011 - Julia Svensson - No Comments

Texterna om de upptrissade huspriserna på Gotland får mig att tänka på den insändare som signaturen ”Bestört 08” skickade till Ystads Allehanda, lokaltidningen på Österlen, i juni 1994. Skribenten var upprörd över att den inhemska befolkningen, i stället för ”fläskkarré”, använder ordet ”grishals”.
Så startade vad som sedermera skulle bli ihågkommet som ”grishalsdebatten”: Under några heta sommarveckor var Österlen uppdelat i två läger. Stockholmarna, vars barn började gråta av att läsa det brutala ordet på affärernas reklamskyltar. Österleningarna, som tyckte att sommargästerna skränade i affärerna, uppförde sig illa i trafiken och kunde ”åka hem om ni inte trivs”. Åratal av bortträngda aggressioner kom upp till ytan. Spalterna osade av okvädingsord och hat jag inte trodde fanns.

Utvecklingen på Österlen, liksom den på Gotland, är ganska lik den i storstäderna: på 70-talet kom konstnärerna och bosatte sig i fiskelägena. Sedan hittade sommargästerna dit. I dag ser vi det tragiska resultatet: de kustnära orterna, i alla fall de äldre delarna ”på rätt sida om vägen”, står tomma under vintersäsongen.
Inåt landet, där jag kommer ifrån och byarna fortfarande lever på vintern, är huspriserna lägre och utvecklingen har tagit en mer jämlik riktning: Många av de inflyttade är åretruntboende. Ofta är det de som drar i gång projekt och sätter sin prägel på byn – ivrigare att värna det traditionella än de ursprungliga invånarna.Förvisso var det smärtsamt att varje gång jag hälsade på hade nya väggar slagits ut och dörrar hade målats i färger jag tyckte var artificiella. Men samtidigt vill jag aldrig ha tillbaka det hopplöst homogena Österlen där jag själv växte upp. För att ta ett av de mindre grova exemplen: enstaka nya klasskamrater som pratade med rullande r hånades konsekvent för att de var ”stockholmare”.

Under 90-talets lågkonjunktur slog industrier igen och torskfisket började krisa. Men näringslivet hade ännu inte ersatts av gulliga gårdsmejerier och trädgårdsbutiker. Grishalsdebatten kom i den här brytpunkten. Precis som debatten om Gotland var den ett mellanting mellan det fördomsfullt Änglagårdska ”De kommer hit och bär sig åt” – och det i framtidsrädsla grundade ”De kommer hit och tar våra pengar”.
På Österlen har den aggressiva debatten mellan stockholmare och urbefolkning aldrig blossat upp igen – men den har etsat sig fast i det kollektiva minnet. Lokalbefolkningen var helt enkelt tvungen att kapitulera: turism är bygdens enda möjliga försörjningskälla.

En inte oproblematisk sådan. Sommarsäsongen är lite för kort, sommarvädret kommer alltid att vara opålitligt. Men avfolkningsbygder är ett nationellt problem – och i jämförelse med de regioner Sveriges radios nya serie ”Ett kluvet land” berättar om är sommarparadisen extremt lyckligt lottade.
Men inte desto mindre: Österlens befolkning krymper och blir äldre för varje år. Om de säsongsboende vill hjälpa sitt sommarland genom de ödsliga vintrarna räcker det inte att upplevelseturista. Kommunernas skattkistor sinar då alltför få är skrivna på orten men många utnyttjar välfärden.

Publicerat i Dagens Nyheter 2011–07–22.

 

Sparat under: Dagens Nyheter, publicerat

Ingen Kommentar

Ingen Kommentar

Kommentera

Du måste vara inloggad f�r att kommentera.