Julia Svensson

Andres och Andreas

13th March, 2010 - Julia Svensson - No Comments

Andres Lokko firar 21 år som musik skribent och krönikör. Nu publicerar han ett urval av sina texter igen, i två luntor på sammanlagt 1 732 sidor. Julia Svensson läser och minns.

Andreas gick i min gymnasieklass. Under tre år satt han i skolbänken bakom mig och han var min bästa killkompis, i alla fall ett tag.
I vår tonårsvärld var det Absolute Music som dikterade villkoren. Och grabbarna i handbollslaget. Men Andreas var lite bättre. Inte coolare, men bättre. Det var han som upplyste om att Suede och Popsicle fanns. Det var han som fick mig att köpa den svarta Fred Perry-tröjan. Det var han som med högtidlig hand gav mig två gamla nummer av Slitz. Innan Slitz blev en porrtidning, vill säga.
Det var av Andreas jag för första gången hörde namnet Andres Lokko. Och andra, och tredje. Ni fattar. Han var besatt. En kompis brukade säga att Andreas enda kriterium för bra musik är att den är ny. Hån sprunget ur provokation.

Det har gått femton år. När jag läser Andres och Lokko ser jag att de här minnena av Andreas inte alls handlar om Andreas. Han var bara en bricka i spelet.
Allt handlar om Andres Lokko, en lillkille som tigger om förskott på veckopengen för att köpa The Whos nya skiva och trängas på konserter med Springsteen och The Jam. Som 25-åring kröns han till chefredaktör för tidningen Pop.

Läs resten av recensionen i dagens Sydsvenskan.