Flanösen i offentligheten

17th October, 2010 - Julia Svensson - No Comments

En flanös är inte den kvinnliga motsvarigheten till flanör – spankulerande och fri man som ser hela världen som något han kan upptäcka, kartlägga, beskriva, betäcka.
Flanösen rör sig på ett helt annat sätt i det offentliga rummet, säger genusforskaren Ulrika Dahl i veckans upplaga av P1:s kulturmagasin K1. När flanösen lämnar sin bostad är målet inte att bli sedd men hon vet att hon kommer att bli det ändå. Av erfarenhet är flanösen, det feminina subjektet, alltid beredd på kommentarer för klädsel eller utseende. De flesta kvinnor kan antagligen intyga att de aldrig förvånas.
Avsnittet av K1 är ganska spretigt. Men både flanösen och flanerandet – planlöst vandrande som suspekt beteende i ett samhälle präglat av nytta – är intressanta reflektioner kring det offentliga rummet.
Vem bestämmer egentligen vad vi gör i det utomhus som finansieras av och för alla? Det går inte att inte ha ett ärende, en stegräknare eller ett mål i sikte – om man inte är barn, pensionär eller semesterfirare.
Det går inte att vara kvinna utan att ha en yta som är ogenomtränglig för blickar, ord och inviter från frispråkiga män.

Sparat under: publicerat, Sydsvenskan

Ingen Kommentar

Ingen Kommentar

Kommentera

Du måste vara inloggad f�r att kommentera.