Julia Svensson

Adieu tristesse

1st March, 2008 - Julia Svensson - No Comments

Mia Hägg, svensk arkitekt i Paris. Foto: Julia Svensson

INTERVJU. Det går bra nu. Efter att ha varit associate hos Herzog & de Meuron i Schweiz har svenska Mia Hägg, 37, flyttat till Paris och startat kontoret Habiter Autrement. För tillfället jobbar hon med två stora statliga bostadsprojekt i samarbete med Jean Nouvel – det ena i spanska Toledo med mottot ”Adieu tristesse”.

Förra våren hade Mia Hägg ganska nyss slutat på Herzog & de Meuron och kört igång sin arkitektfirma Habiter Autrement. Då virvlade hon in på en middag när resten av det svenska sällskapet för länge sedan hade börjat sörpla ostron. På den turistiska restau- rangen kändes hon, i sin klarblå tunika från Comme des Garçons och röda högklackade skor, som en frisk fläkt bland de ganska medelålders arkitektherrarna.

Nu har det snart gått ett år sedan jag träffade Mia första gången på den där restaurangen och det enda som egentligen är sig likt är de röda klackskorna. För Mias firma har, i takt med att projekten trillat in, redan vuxit ur sina gamla lokaler.

– Vi har sex anställda och två frilansare. Jag tror att det är bra att ha den erfarenhet jag haft innan man startar eget. Då har man ett kontaktnät – och det är svårt direkt efter studierna, säger Mia och skissar på en servett.

Trots att Habiter Autrement är ett så ungt kontor har bostadsprojektet i Toledo redan blivit omskrivet i spanska bygg- och arkitekturtidskrifter. Om Bordeauxprojektet har det skrivits både i fransk dagspress och i tidskrifter som Moniteur och AMC.

Första gången Mia kom i kontakt med Jean Nouvel och hans firma AJN var för tio år sedan. Under anställ- ningen på AJN blev kvinnliga chefsarkitekten Françoise Raynaud, som bland annat varit projektledare för det beryktade ”La tour sans fin”i Paris, 27- åriga Mias handledare och förebild.

– Det var fantastiskt att träffa en yrkeskvinna som hon – som gjorde så stora projekt. På Chalmers var de stora projekten ofta killprojekt. Som huvudprojekt hos Nouvel jobbade jag med Dentsu, en 200 meter hög skyskrapa i Japan.

På våren 2002 flyttade Mia till Basel i Schweiz och började hos Herzog & de Meuron. Året därpå startade arbetet med Olympiastadion i Peking, där hon var en av projektledarna.

– Jag var oerho?rt fascinerad av Herzog & de Meurons sa?tt att arbeta. Det a?r en kvalitet i allt de bygger – en ide?rikedom och nyfikenhet i material- valet till exempel.

Mia bodde i Peking mer eller mindre under tva? a?rs tid och samarbetade med en lokal arkitekt fo?r att fa? fo?rsta?else fo?r platsen.

– Det var fantastiskt att fo?lja projektet, fra?n arbetet med de fo?rsta sma? korviga modellerna, sa?ger Mia och visar med ha?nderna na?got som kan ta?nkas bli det nu existerande fa?gelboet.

A?ventyret – att arbeta med ett kinesiskt projekt som omfattade 8 000 byggarbetare – skulle enligt Mia bara det kunna bli en hel bok. Men hon sammanfattar tiden i Peking som en period full av tidspress och utmaningar som spra?kproblem och kulturella barria?rer.
2005 blev Mia sa? kallad associate i Herzog & de Meuron, vilket innebar att hon fick o?vergri- pande ansvar fo?r flera olika internationella och schweiziska projekt samtidigt.

Den sista januari i fjor sade Mia upp sig och bo?rjade jobba med Habiter Autrement. Sma?skaligheten i det egna fo?retaget a?r en helt ny erfaren- het. Just nu a?r hon och kollegorna till exempel mitt uppe i en kontorsflytt och pa? grund av ro?ran fo?rsigga?r allt arkitektarbete i Mias la?genhet.

– Reality bites. Herzog & de Meuron har med sina resurser en unik situation.

Men det konkreta sa?ttet att arbeta – hela tiden med modeller och enkla skisser – tar Mia med sig fra?n Herzog & de Meuron till sin egen verksamhet.

– Man ma?ste fo?rsta? att man inte kan lo?sa allting i varje etapp. Ett projekt ma?ste mogna konceptuellt i varje steg. Man ma?ste ha ta?lamod – i en ta?vling blir inte allting klart.

Na?r Mia pratar om Habiter Autrement a?terkommer hon ofta till vikten av lust.

– Den administrativa delen i ett fo?retag a?r enorm. Men den fa?r inte go?ra att det fo?rtar det roliga i att go?ra arkitektur. Ide?skapandet a?r ka?rnan i verksamheten.

Mia Ha?gg tycker att egenfo?retagande borde inga? mer i svenska arkitektutbildningar och hon rekommenderar arkitekter att starta eget kontor om de har ide?er de vill utveckla. Men samtidigt betonar hon lagarbetet och att arkitektur i verkligheten inte a?r som under utbildningen – na?r det var tilla?tet att sitta ensam pa? sin kammare och skapa.

– Jag har alltid tyckt om att kommunicera och jobba i grupp och hade mycket va?l kunnat fortsa?tta i en sto?rre struktur. Jag ser inte Habiter Autrement som ett fo?retag fo?r mig som person – det a?r roligt att utveckla projekt ihop.

Arkitektur a?r som en enorm orkester – da?r allas insats a?r viktig fo?r helheten.

Fo?rutom Mia sja?lv besta?r kontoret i dag av Sandrine Forais, en fransk kollega Mia la?rde ka?nna pa? skolan i Belleville och som kommer att bli dela?gare i firman. Mia har dessutom ansta?llt en koreansk och tva? franska arkitekter.

– Och i somras ansta?llde jag svenska Lina Lagerstro?m – det a?r toppen, sa?ger hon.

Dessutom samarbetar hon med kontakter fra?n bland annat tidigare arbetsplatser.

– Det a?r bra att ha en liten ka?rna med ma?nniskor som utgo?r kontoret och sen ha satelliter pa? andra sta?llen.

Habiter Autrement a?r ett aktiebolag – vilket i Frankrike a?r lite mer komplicerat att starta a?n enskild firma.

– Men jag har inte haft na?got finanssto?d fra?n na?gonstans. Men precis som fo?r alla som startar eget har det varit viktigt att snabbt hitta projekt fo?r att fa? det att ga? runt.

Samarbetet med Jean Nouvel, som numera ocksa? a?r Mias sambo, har varit bra just under projektet i Bordeaux.

– Det a?r en fo?rdel att samarbeta med Jean – fo?rutom hans enorma kreativa bega?vning och erfarenhet go?r hans stora namn att kommunen la?ttar pa? byggreglerna.

Att vara svensk arkitekt i stora va?rlden tycker Mia mest a?r positivt. Snacket om att svenskar inte va?gar ta fo?r sig bland mindre blyga utla?nd- ska kollegor ha?ller hon inte med om.

– Jag tror att man fa?r mindre rittra?ning i Sverige a?n i en del andra la?nder. Men fo?rdelen jag tycker att man har som svensk a?r att man har med sig en fo?rma?ga att ifra?gasa?tta saker.

– Det a?r en uppmaning till alla unga arkitekter: Res mycket och jobba pa? ma?nga olika sta?llen, sa?ger hon.

O?verhuvudtaget tycker Mia att man inte ska vara ra?dd fo?r att inte ka?nna till andra la?nders sa?rskilda teknikaliteter. Na?r jag fra?gar om sa?rskilda byggregler info?r Toledoprojektet skrattar hon glatt.

– Som arkitekt a?r det i ma?nga sammanhang bra att vara dilettant. Da? kan man inte alla regler och da? sta?ller man de ra?tta fra?gorna. Hade vi ka?nt till varenda regel i Spanien hade vi aldrig kunnat go?ra ett projekt som a?r sa? friskt och nytt. Na?r jag arbetade med stadion i Peking hade jag aldrig ritat ett stadion fo?rut. Ingen ingenjo?r tyckte att vi skulle go?ra stadion som vi gjorde.
– En generell fo?rdel med att vara utla?nning a?r att alla fo?rva?ntar sig att man ska vara annor- lunda. Det ger utrymme.

Mias planer fo?r den na?rmaste framtiden a?r att komma iga?ng med bygget av de totalt a?tta pa?ga?- ende projekten. Och sa? a?r det nya saker pa? ga?ng.
– Till exempel planerar vi att utveckla en mo?belserie tillsammans med franska arkitekt- kontoret Cigu, sa?ger Mia.
Och sa? bo?rjar hon bli sugen pa? att ta med sig sina erfarenheter norrut.
– Det skulle vara fantastiskt att fa? bygga i Sverige. Jag tror att vi med va?r internationella ryggsa?ck skulle kunna tillfo?ra mycket. Det skulle vara som ett slags hemkomst.

 

HABITER AUTREMENT

Grundades: 2007 A?gare: Mia Ha?gg,

Blivande dela?gare (under 2008): Sandrine Forais.

Antal medarbetare: Sex ansta?llda inklusive Mia och Sandrine.

Pa?ga?ende projekt: bostads- projekt i Bordeaux, St Etienne, Frankrike, detaljplan och bo- stadsprojekt i Toledo, Spanien, bostadsprojekt i Havanna, Kuba. Totalt a?tta projekt.

Sa?rskilda intresseomra?den: experimentellt socialt bostadsbyggande: vart tog alla radikala ide?er om bosta?der fo?r ”vanliga ma?nniskor” va?gen?

 

Publicerat i tidningen Arkitekten, nummer 3 2008.