Julia Svensson

Ge kulturkvinnan den status hon förtjänar

10th February, 2010 - Julia Svensson - No Comments

Delar av bekantskapskretsen ser mig redan som en. I alla fall de som lämnar teaterföreställningen i pausen för att gå och dricka öl. Och i spegeln ser jag potentialen. Har redan svart tunika. Redan stora halsband, i och för sig i guld och inte silver. Redan Birkenstock. Redan storkofta. Redan förtjust i dans, dock inte afrikansk. Med andra ord, det räcker att hänga på mig något randigt från Gudrun Sjödén, jobba på min kärlek till Jacques Werup och vänta på att håret ska blir silverstrimmigt så är jag där. En fullfjädrad kulturtant. Eller, i alla fall så som fördomarna om henne ser ut.

I senaste numret av den feministiska tidskriften Bang pekar serietecknaren Liv Strömquist på det välkända men ändå nedtystade fenomenet: det är medelålders kvinnor som bär upp kulturen. Medan det till största delen fortfarande mest är män som skapar kultur, konst, film, musik och teater. Och även om kvinnorna i denna grupp blir allt fler ökar inte antalet män bland kulturkonsumenterna.

Alla som någon gång går på teater, opera, utställningar eller författaruppläsningar vet hur det brukar se ut i publiken. 75 procent av Dramatens besökare är kvinnor. Under de senaste åren har den totala bokläsningen i Sverige ökat, samtidigt som den minskat bland män. Kvinnor läser både kvinnliga och manliga författare, män läser nästan uteslutande manliga. Precis som Strömquist så tragikomiskt tecknar – utan kulturtanter skulle det inte finnas någon marknad för Jacques Werup och de andra.

Enligt den franske medieteoretikern Pierre Bourdieu ger konsumtion av så kallad elitkultur ökat kulturellt kapital. Men eftersom kulturkonsumtion länge varit synonymt med något passivt, det vill säga traditionellt kvinnligt, passar kulturen inte in i den nuvarande mansrollen. Kommer att tänka på en äldre herre som jag ofta ser på olika kulturevenemang. Han frågar alltid saker efteråt, liksom för att antyda att han även är kulturproducent.

För ett par år sen i en artikel i Svenska Dagbladet sa Hillevi Ganetz, forskare vid Uppsala universitet, att en del kulturinstitutioner till och med försöker dölja att de har en kvinnlig publik, eftersom det sänker deras status. Och även om kvinnorna är ekonomiskt mest intressanta fortsätter man att sätta upp grabbföreställningar – för att undvika den medelålders kvinnostämpeln. De kvinnor som får flest roller är de unga och enligt samhällsidealen vackra. Däremot har skådespelande kvinnor i medelåldern svårt att få roller.

När jag läser en bok eller går på teater lär jag mig oftast något om världen och om människors känslor. Det är tveksamt om man kan säga detsamma om en fotbollsmatch. Med tanke på det för samhället ganska ohälsosamma mansidealet vore kulturkonsumtion kanske ingen dum idé. Men naturligtvis är det upp till var och en. Däremot undrar jag hur länge det ska dröja innan samhällets kulturbärare ska sluta reduceras till en typ och hånas för sin klädsel – och istället få den status hon förtjänar.

Ursprungligen publicerat i Ystads Allehanda 2010-02-10.