Kampen om nörden

14th April, 2010 - Julia Svensson - No Comments

På Österportsskolan i Ystad på 90-talet fanns det cirka två valmöjligheter för en tjej på samhällsprogrammet som ville vara någon.

1: Bli ihop med en kille som spelade handboll.

2: Bli ihop med en kille som spelade rollspel.

Hade man inte vad som krävdes för att bli ihop med handbollskillar – eller platsa i det alternativa teater- och rollspelsgänget – var man dömd att bli en sådan där ”vanlig”.

Bland de alternativa, dit det var svårt för en vanlig att få tillträde, gällde särskilda koder. Älska Douglas Adams ”Liftarens guide till galaxen”. Upphöja bleka nördkillar i svart rock och hästsvans. Skolka och inte bli uttråkad på cafét Koppen.

För de finniga och sportföraktande killarna som behövde en tillhörighet, var rollspelsgänget en fristad. Men tjejerna i sällskapet var inga nördar. De flesta spelade inte rollspel själva, de var flickvänner till de snygga av rollspelskillarna.

Tidskriften Bang nördar i senaste numret in på nörderiet. De tjejer som på gymnasiet var väldigt intresserade av till exempel litteratur var ju också nördar, skriver Teresa Axner.

Nationalencyklopedin definierar nörden som en ”enkelspårig och något löjeväckande person med fanatiskt detaljintresse men förment undermålig social kompetens.”

Men det är flera år sedan termen nörd övergav den finnige killen framför datorn och istället blev synonym med kulturintresserad kille, som med eller utan stora glasögon bygger karriär på sitt nörderi. Besattheten blir ett varumärke, som hos musikjournalisterna Fredrik Strage och Andres Lokko.

Nördigheten är, enligt Axner, ”den lekfulla intellektualismens hederstitel”. Inte konstigt att tjejer, till exempel via nätverket Geek Women Unite, vill ta begreppet i anspråk. För vad var jag själv, egentligen, om inte en nörd – gömd i en sån där vanligs kropp? Aldrig bjöd någon upp mig på Starshine. Ack ack. Men i min studentlya plöjde jag i min ensamhet Émile Zola och Pär Lagerkvist.

Kulturjournalisten Johanna Koljonen exploaterar sin egen nördbakgrund hårt. Men hon är på rätt spår i krönikan i senaste Fokus: Hon skriver om datanörden Mats som inte har en enda vän, fast han är 25.

På liknande sätt berättar en ung manlig kollega om sin gamle kompis Anders, galen i dataprogrammering och japanska tv-spel. På grund av sitt isolerade nörderi lärde han sig inga sociala spelregler. Min kollega, som använde kulturintresset för att positionera sig och impa på tjejer, fick med åren fick han allt svårare att umgås med Anders. Idag jobbar Anders som stuvare och har högst två vänner.

Outsider eller outsider? Det är karriärsnörden man vill åt. En ensam nörd som förblir ensam nörd är ingen nörd. Han är en kuf.

Men terminologin spelar mindre roll. Vad kampen om nörden egentligen handlar om är att killar redan i tidig ålder har ett större identitetsmässigt spelrum. Fler killar tillåts ha och leva ut passioner. Fler killar får isolera sig med sin hobby och bli kufar. Fler killar blir kriminella. Tjejer vinner på att hålla sig i den samhällsanpassade mittfåran. Därför välkomnar jag det feministiska bidraget till nördbegreppets inflation. Flickor måste få fler nördförebilder, och frihet, att odla sina inre fanatiker.

Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2010-04-14.

Sparat under: publicerat, YA

Ingen Kommentar

Ingen Kommentar

Kommentera

Du måste vara inloggad f�r att kommentera.