Stanna kvar eller inte

30th December, 2009 - Julia Svensson - No Comments

Såhär i backspegeln var det nog detta som förenade oss en gång. Att vi var samma sort. Sådana som lämnade vår barndomsbygd så snabbt det bara gick. För att resa, skaffa akademisk utbildning, upptäcka annat.

När vi möts igen i det österlenska mellandagsregnet, efter över tio år, har han återvänt. Blivit vuxen. Precis som jag. Och vi diskuterar det där; stanna kvar, vidga vyer, flytta hem.

På små orter talar man ibland om dem som passivt ”blir kvar”. Medan man automatiskt, när man flyttar till en stor stad, aktivt ”väljer” att göra det. Att vilja skaka om dem som blir kvar är en vanlig och helt godkänd åsikt. En ”gör något med ditt liv”-skakning. Vakna! Hur kan du vilja bo i den här hålan? Däremot är det helt i sin ordning att komma tillbaka när man varit ute i världen och hämtat näring.

I små samhällen har de som kommit utifrån historiskt setts som lite finare. Men de fina är samtidigt utstickarna, de som ”tror att de är något”.

På annat hållet skapas bilder av efterblivna byhålor fulla av förlorare, som i Fucking Åmål och Masjävlar. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson målar upp barndomsstaden Köpings karaktärer i sin nya bok Tårtgeneralen. Skojfrisk men med illa dolt förakt.

De flesta av dessa bilder produceras i de större städerna, av personer som oftast själva lämnat ett mindre samhälle. Som reproducerar bilden av sitt eget val som det rätta. Vilket är problematiskt – också för att den som lämnar landsbygden ofta lämnar ett sammanhang där han eller hon av någon anledning inte trivdes.

Sociologen Lotta Svensson berättade i programmet Tendens i P1 i höstas (finns på www.sr.se) att hon, efter att först ha trott på Söderhamns kommuns bild av att man var stolt över de ungdomar som stannade kvar, upptäckt motsatsen. Under sin forskning märkte hon att de avkommor man skröt om var de som rest utomlands eller utbildade sig i en större stad. Och att de kommuner som beklagar att så få unga stannar egentligen hellre ser att de som vuxna återvänder med utbildning och hög inkomst i kombins bagagelucka. Allt kokar naturligtvis ner till frågan om klass och medelklassen som norm.

I Söderhamn kände de unga som stannade kvar sig inte heller önskade av kommunen i samma utsträckning som de som for iväg. Ett scenario som säkerligen upprepar sig i andra avfolkningsbygder. Anledningen till att unga vill bort är ju att det, på grund av rådande trend, inte bjuds så många spännande alternativ för dem som vill stanna kvar.

Men det intressanta med Söderhamn är att man inte längre hoppas på hemvändarna utan istället, genom projektet Ungdomslyftet, försöker får de unga att välja att stanna och utveckla bygden.

För egentligen. När de parkerar sina nästan identiska bilar på garageuppfarten vid den nästan identiska villan är skillnaden, mellan den som stannat kvar och den som återvänt till byn, antagligen försumbar.

Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-12-30.

Sparat under: publicerat, YA

Ingen Kommentar

Ingen Kommentar

Kommentera

Du måste vara inloggad f�r att kommentera.