Julia Svensson

Den tolvåriga flickan lämnas utan uppsikt – tror hon. Men hennes mamma har en plan

12th March, 2026 - Julia Svensson - No Comments

BOKRECENSION. Lise Tremblay. Judiths syster. Översättning: Elin Svahn. Rámus. 191 sidor.

Det finns de romaner som bärs av ett uttalat tema eller konflikt. Och så finns andra, på ytan kanske mindre rafflande, där språket är det som suger in och håller en kvar.

Kanadensiska Lise Tremblays ”Judiths syster” är av den senare sorten. En tolvårig flicka har sommarlov i 1960-talets Chicoutimi, en liten stad i norra Québec. Hon har nyss slutat i den katolska mellanstadieskolan. Dagarna tickar på med modern sömmerskan och extrajobbet som barnvakt.

Bästisen Judith bor i grannhuset och enligt boktiteln är det Judiths storasyster som är bokens huvudattraktion. Det är hon på sätt och vis. Claire är grannskapets skönhet och sommarens händelse är att hon förlovat sig och gått till final i en danstävling där hon kan vinna en plats som bakgrundsdansare till ett känt kanadensiskt popband.

Detta skänker henne en air av kändisskap men en som inte låter sig imponeras av det är berättarens mamma. Romanen är skriven i jag-form och flickan upprepar sin oro över mammans skrämmande raseriutbrott. De kommer – till exempel – när dottern talar om Claire.

Sedan ett decennium ombesörjer Rámus förlag att Tremblay kan läsas på svenska, det finns nu hela sex volymer. Det är jag glad över. ”Judiths syster”, som utkom på originalspråk redan 2007, kommer dessutom i samma fina format som novellsamlingen ”Driftens väg” från 2024, även den ett skarpt vittnesmål om kvinnors villkor. Pytteliten och bestämd, i storlek som ett vykort och med en karaktärsfull Helene Schjerfbeck-målning på omslaget är den fysiska boken kongenial med sitt innehåll.

”Judiths syster” utspelar sig efter den så kallade Tysta revolutionen i Québec under 60-talet, då samhället moderniserades och katolska kyrkan fick mindre inflytande. Under den här tiden växte en medelklass fram bland Kanadas franskspråkiga och fler från arbetarmiljöer kunde utbilda sig. Detta nämns inte men boken har många beröringspunkter med utvecklingen.

Vad den tolvåriga berättaren själv finner viktigt är förstås umgänget med kompisen, beundran för Claire, svärmandet för en äldre kille. Men i mellanrummen framträder livsvillkoren, nunnorna på flickans katolska skola får mindre att säga till om, pappan arbetar i skogen hela veckorna, och när han är hemma bryr han sig mest om sina söner. Det är en miljö där döttrar lämnas utan uppsikt och tidigt får hushållsansvar. Berättaren gör en skarp iakttagelse av ett dilemma med relationer: när föräldrar och syskon reser bort är det äntligen rent hemma men också tyst och ensamt.

Språket är befriande rakt och avskalat, som i de andra böcker jag läst av Tremblay, och flyter på bra i den svenska översättningen. Vad som gör romanen så särskilt lysande är en lågmäld precision i flera nivåer. Som i förbigående registreras familjerna i grannskapet. En kvinna glider in i psykisk sjukdom, en kompis mamma blir grovt misshandlad av sin supande man.

Claires liv tar också en sorglig vändning och hennes öde är romanens smärtpunkt. För det finns trots allt ett tema här. ”Judiths syster” är en coming of age-berättelse om arbetarkvinnors minimala handlingsutrymme. Claires funktion i romanen är att utgöra effektiv motsats till det liv berättarens mor önskar för sin dotter.

Då Tremblay håller sig nära barnperspektivet är det först efteråt det slår mig att berättelsens verkliga hjältinna, det är modern. Detta är snyggt gjort. Modern befinner sig inte i epicentrum utan är mer av en irriterande konstant i bakgrunden: hon sprider tygrester omkring sig, levererar förmaningar om att inte bli tjock och så de redan nämna utbrotten, när dottern låter sig påverkas av omgivningens enfald.

Men trots sina tillkortakommanden är det hon som driver på så att dottern, till skillnad från Judith och hennes syster, får gå i en högstadieskola för särskilt begåvade. Med bittert förvärvad klassmedvetenhet har hon observerat i vilken riktning det blåser. Hon förstår vad som krävs och kämpar, bitvis i motvind, för att dottern ska få det bättre än andra mödrar och flickor i kvarteret.

Publicerad i Sydsvenskan 2026–03–12.