18th December, 2009
Läs min krönika om Olafur Eliassons BMW av is, Louisiana och konstnärens roll i klimatdebatten.
I dagens Sydsvenskan.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
16th December, 2009
“Jag jobbar med spegelns metafor. Speglar har en massa bottnar. Det är dig själv du ser. Men bakom spegeln, vad finns det där? Spegeln kan ha ett djup och när spegeln är beklädd är du skyddad från den.
Idag intervjuar jag Astrid Svangren, som del två i Sydsvenskans artikelserie om Moderna Museet Malmö. Läs texten här.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
15th December, 2009
RECENSION: Cameron S Redfern, Landskap med djur. Övers Ninni Holmqvist. Weyler förlag.
När den erotiska romanen ”Landskap med djur” först kom ut 2006, under pseudonymen Cameron S Redfern, outades den australiensiska ungdomsboksförfattaren Sonya Hartnett nästan direkt. Och Hartnett, som fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2008, hamnade i ett litet blåsväder med blandad hiss och diss. Men anledningen till att använda pseudonym var inte, som vissa kritiker hävdade, att Hartnett var en för bra författare för att sätta sitt namn på den här ”hårdsmälta hårbollen av könsvätskor och agg”. Nej, det var för att boken inte skulle hamna i samma bibliotekshylla som hennes hyllade tonårsromaner.
Huvudpersonen är en ensamstående kvinna, speciell men inte bildskön, med obestämt arbete inom kultur. Via gemensamma vänner träffar hon en gift man med barn. Han är lång, mörk och vacker och på en fest säger hon det slutligen: ”Du vet väl om att jag vill knulla dig tills du skriker?”. När han är frestad men avböjer säger hon att hon bara vill låna honom. Inga band. Skicka hem honom helskinnad.
När de ändå börjar träffas är det kring detta allting kretsar. Hans skuldkänslor som hela tiden övervinns av åtrån. Hon som inte tror honom när han säger att han älskar henne. Hatet växer och följs av allt mer utmanande försoningssex.
Sällan har jag läst en litterär sexskildring som på en och samma gång är så språkligt och så fysiskt avancerad. Den förbjudna kärlekens ramsa varvar Hartnett med beundransvärt fantasifulla och ibland humoristiska metaforer.
Den drygt tvåhundrasidiga romanen kompliceras aldrig med fler karaktärer eller diskussioner kring otrohet. En novell i långformat – den är bra som den är och gör befriande nog inte anspråk på att vara något större än sitt eget koncept: finrumsporr med litterärt alibi.
Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan 2009-12-15.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
9th December, 2009
De mest kittlande kärlekshistorierna är de förbjudna. De är fjärilar som fladdrar i magen, fram och tillbaka mellan önskan och fruktan. De lever i hisnande fantasier om vad som skulle kunna hända, vad världen skulle säga, om verkligheten krackelerade och det verkligen blev vi.
Anneli Jordahls roman ”Jag skulle vara en hund om jag finge vara i din närhet” handlar om sådan kärlek. Om den gudomliga väntan på nästa mail. Och nöjet att få formulera något krispigt och sen börja längta efter nästa överraskning i inboxen. Igen.
Det är ingen tangentbordsromans – Ellen Key och Urban von Feilitzen var båda kritiker under 1880-talet. Ellen Key bodde i Stockholm där hon undervisade arbetarklassens kvinnor, Urban von Feilitzen var godsherre i Linköping. De skrev till varandra nästan varje dag, pappersbrev, men träffades bara när Urban hade vägarna förbi.
Det kunde gå åratal, ändå sätts Ellens tillvaro på spel vid varje möte. Trots att hon vet att han aldrig tänker lämna sin fru och sina fyra barn varar romansen livet ut.
Mänsklighetens dilemman. Att äta kakan eller ha den kvar? Att nöja sig med kaksmulor eller gå vidare, fastän man då riskerar att bli utan?
Ellen Key och Urban von Feilitzen diskuterar könsroller och litteratur och har professionell nytta av varandra, kanske mest han som får hjälp av den skarpa och störtförälskade Key att bli den uppburne kritiker han är.
För henne gör breven istället att kärleken blir något fysiskt, något att ta på. När hon läser dem har hon någon som älskar henne. Ett själsligt förbund satt på pränt, beständigt efter deras död. Men breven blir också en flykt – från människor som skulle kunna ge något varmare än ett pappersark.
Det är den klassiska historien om den äkta mannen som sällan lämnar. Och om kvinnan vars egna särartsfeministiska teorier vänds mot henne själv. På grund av kärleken till honom blir hon aldrig mor, aldrig kvinna på riktigt. Men tack vare romanen befrias hon nu från sitt oförtjänt träiga rykte.
I det långa loppet är det Ellen Key som triumferar och blir en av tidens mest inflytelserika författare.
Mot den bakgrunden kan man välja att kalla hennes ensamhet för frihet– för rent krasst är det den som gör att hon kan uträtta och att hon hjälpt oss få de rättigheter vi har idag.
Hon brottas med samma frågor som kvinnor – och män – fortfarande försöker pussla ihop: Under vilka omständigheter går det att ha både ett heltidsjobb och en heltidsfamilj? Hur mycket kan man offra för smulorna? Hur länge kan man leva på hopp, fantasier och fjärilar i magen? Och om man varken har familj eller karriär – vem är man då?
Den förbjudna kärleken. Har du aldrig? Har du ofta? Spelar ingen roll. Tack vare Anneli Jordahls underbara bok kan du ge bort lite i julklapp.
Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-12-09.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
8th December, 2009
Den här månaden medverkar jag för första gången i Tidskriften RUM, nr 12.
Skriver en artikel om arkitektkontoret Cobes visioner för Nordhavnen i Köpenhamn.
Postat av Julia Svensson - 2 Kommentarer
6th December, 2009
Idag, 6 december, tipsar Sydsvenskans litteraturkritiker om årets tre bästa böcker, att ge bort i julklapp.
Här följer min lista:
Anna Jörgensdotter, Bergets döttrar. Albert Bonniers förlag.
Kunde inte lägga den ifrån mig. En fantastisk kollektivroman om tre systrar och två bröders väg ut i livet. En komplett och smått fantastisk historia om den lilla bruksstaden Sandviken, mäns och kvinnors olika villkor och den smärtsamma insikten att livet sällan blir som förväntat.
Jhumpa Lahiri, Främmande jord, Brombergs, övers Meta Ottosson.
En novellsamling om indiska invandrarfamiljer i USA. En viktig bladvändare om konflikter mellan generationer och traditioner och att vara människa i en globaliserad värld.
Juli Zeh, Fritt fall, Weyler, övers Christina Bredenkamp
Ett barn försvinner, en fysikforskares lek blir allvar. Ett mord begås och en döende kommissarie kallas in. Tyska Juli Zehs tredje bok på svenska är ett briljant romanäventyr om när det mänskliga förnuftet sätts på spel.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
5th December, 2009
Intervjuade den danska porrproducenten Denice Klarskov och Nørrebro Teaters chef Kitte Wagner om teaterföreställningen Pornotopia som spelas på Nørrebro teater, Frederiksbergsscenen, t o m 19 dec.
Artikeln kan du läsa i Sydsvenskan 2009-12-05.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
3rd December, 2009
Tidskriftskrönikan om vart Bon Magazine – som vi kände den – har tagit vägen. I Sydsvenskan 2009-12-03.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
1st December, 2009
Idag sjösattes integrationsprojektet på Sydsvenskans kultursida. Artikeln finns att läsa här, pyntad med Olof Åkerlunds eminenta Järegård-illustration.
Efter en dryg testmånad kan man då säga att Dansa med danskar-projektet är officiellt. Jag hoppas på interaktivt samarbete med dig kära läsare. Du kan till exempel:
– Ge mig uppgifter, som “nästa steg i integrationsprocessen”, “Läs Søren Kierkegaard”. “Utmana en dansk i Broloppet”. “Hitta en bra sushirestaurang” “En alternativ intressant promenad”.
– Be om tips inför helgen: Vilken är baren där det händer just nu? Vilket är det bästa galleriet?
– Eller ställa frågor: vilken är Köpenhamns coolaste frisör? Hur lär man sig danska? Hur hittar man en dansk vän?
Bara att skriva i kommentarsfältet på bloggen, eller maila. Lovar att göra mitt bästa för att hitta svar.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
28th November, 2009
LUND/MALMÖ. Gränsen mellan reklam och innehåll saknas på internet – och det är en större risk för barn än våld och porr. Det anser professorn i socialpsykologi, Sonia Livingstone. Igår tog hon emot Wahlgrenska stiftelsens pris i Malmö.
Föräldrars syn på internet är väldigt dubbel, säger Sonia Livingstone, professor i socialpsykologi på London School of Economics och en av världens främsta forskare i barns och ungas medievanor.
– Dels är internetkunskaper nödvändiga för att barnen ska lyckas i framtiden. Dels är internet också en källa till rädsla och oro.
Vi sitter i röda fåtöljer på Hotel Duxiana i Lund och Sonia Livingstone har just beställt in en extra kopp kaffe efter frukosten. Klockan är tio på förmiddagen men torsdagen var en lång dag, med föreläsningar på Lunds universitet.
Senaste projektet handlar om ungas internetvanor i 25 europeiska länder.
– Kollegor i Turkiet berättar hur föräldrarna där är rädda för att barnen ska bli värvade av terroristgrupper på internet. I Storbritannien är föräldrarna rädda för pedofiler och i Tyskland är de rädda för nynazister.
– Barn däremot är självsäkra och känner att de är experter. Om de är rädda för något är det mobbning. Men i min forskning har jag lagt märke till att många barn inte förstår skillnaden mellan offentligt och privat, eller vilka spår de lämnar på internet. Även om barnen är självsäkra är internet svårt att tolka.
Enligt din forskning är reklam farligare än internetpedofiler.
– Risken att möta en pedofil på internet är liten – men om du väl gör det är det farligt. Något som barn däremot ständigt möter på internet är en miljö där det är svårt att veta vilka budskap som är reklam och vilka som är ickekommersiella.
Både på tv och i det offentliga rummet är det tydligt vad det är som är reklam, menar Sonia Livingstone. Men på internet är det svårare att se var gränsen går.
– Till exempel kan ett barn inte skilja en sponsrad sida från en icke sponsrad. Faran är att barn utvecklar förtroende för varumärken och att en sajts annonsör kommer att betyda mer för trovärdigheten än innehållet.
När hennes egna barn var yngre brukade hon sitta med vid datorn.
– När min dotter var yngre gillade hon en sajt som hette Nearpets. Jag frågade om det var reklam på sidan och hon sa nej. Men jag såg ett stort gyllene M. Hela sajten var McDonald’s. Det hade min dotter inte sett.
Intresset för barns medievanor började redan när Sonia Livingstone gjorde sin doktorsavhandling.
– Min avhandling handlade om såpoperor, något som många hade gemensamt. De användes för att diskutera livsfrågor som kärlek och otrohet. När internet och mobiltelefon kom för femton år sedan var barnen först med att plocka upp det nya.
– Barnen blir fascinerade på ett sätt som vuxna inte blir. För dem blir medierna en förlängning av dem själva, som fler fingrar eller fler öron. De har lättare att ta till sig dem, eftersom de inte har några stabiliserade vanor än. Vi vuxna blir som digitala invandrare – vi pratar med accent och vi kommer alltid att minnas vårt hemland. Även om mobiltelefonen är mer praktisk, att man kan prata var man vill, är jag väldigt fäst vid att ha en telefon i hallen.
Hur ska då föräldrar kunna prata med sina barn om internet?
– Föräldrar sitter ofta med sina barn vid datorn tills de är i tolvårsåldern. Sedan säger de att barnen är stora nog och vet vad de gör. Men riskerna är störst när barnen är i tonåren. Flickor uppmanas att banta på anorexisajter, pojkarna spelar våldsamma spel. Det finns anledning att vara försiktig. Du kan inte sitta med vid datorn, men man kan prata med barnen. Men man tenderar att prata mer med döttrarna än med sönerna.
Internet- och mobilkulturen har också lett till att barnen har mer kontinuerlig kontakt med vänner och mindre med föräldrar och vuxna, säger Sonia Livingstone.
– För trettio år sedan var det radio och tidningar som ungdomar pratade om när de beskrev sina liv. De kom hem från skolan och var ensamma. Nu har de kontakt med vänner även när de är hemma och äter middag med familjen.
Är det bra eller dåligt?
– De som har problem med kompisarna är aldrig trygga ens hemma – för om de stänger av blir de helt isolerade. Men för dem som har familjeproblem är den ständiga kompiskontakten ett stöd.
FAKTA Sonia Livingstone
– Föddes 1960 i Adelaide i Australien.
– Flyttade till Storbritannien som fyraåring.
– Har två barn, 16 och 20 år.
– Professor i socialpsykologi och chef för institutionen för media och kommunikation på London School of Economics.
– Har skrivit fjorton böcker.
– Den första utländska forskare som får ta emot Wahlgrenska stiftelsens pris på 50 000 kronor.
– Jobbar just nu med ett projekt om barns relation till internet i 25 länder i Europa.
Publicerat i Sydsvenskan 2009-11-28.
Postat av Julia Svensson - Kommentera
Julia Svensson, journalist med bas i Skåne. Jag brinner för litteratur, konst och arkitektur och är stolt redaktör och kritiker inom dessa fält på tidningen Sydsvenskans kulturredaktion.
Här kan du läsa artiklar jag skrivit, i kronologisk ordning.
Under fliken om kan du läsa mer om mig.
Vill du kontakta mig, skriv en rad här.