Konst på undantag

20th June, 2008

Ola Billgren - Nature Morte VIII (1994)

Ola Billgren (1940-2001) “Nature morte VIII" oljemålning 1994 Malmö Konstmuseum

Konstmuseet är 2000-talets framgångsrecept. Kalmar har fått ett och danska Herning har fått ett.
I Malmö byggs köpcentrum och sportarenor – medan Sveriges största konstsamling står och samlar damm. Julia Svensson har varit på Malmöhus slott och kollat tavlorna ingen får se.

På Malmö konstmuseum hänger konsten inte på väggar. Den förvaras i små magasin på knappt 45 kvadrat bland högar av svarta elsladdar och långa rullar av bubbelplast. Museets intendent Marika Reuterswärd tittar ut över det dammiga rummet.
–    Så här borde det inte få se ut. Men det visar på våra problem att få plats med allt. Och konstverken kan komma till skada.
Museet, som är en del av Malmöhus slott, äger Sveriges största ickestatliga konstsamling. I magasinen trängs över 30 000 verk: Av Ola Billgren och Carl Fredrik Hill. Ett ryskt kluster som blev kvar efter Baltiska utställningen 1914. Hermann Gotthards konstsamling som museet fick på 40-talet. Samt ett dramatiskt växande antal nordiska samtida verk av namn som Karin Mamma Andersson och Annika von Hausswolf. Museets skänkta förmögenhet ökar med två miljoner i värde varje år – tur att man har ett stort magasin i hamnen också.
Vi forcerar en skolklass och öppnar dörren till ett oljefärgsdoftande källarrum. Här hänger målningar av Carl Larsson, Edvard Munch och August Strindberg i guldglänsande ramar. Flera av Alexander Roslin-verken är inte här – de visas just nu i Stockholm, Versailles och Minneapolis.

För att komma till den permanenta utställningen måste besökaren ta sig upp för en lång trappa. Väl där samsas en bråkdel av museets konst med glasmontrar och gamla möbler. Malmö konstmuseums chef Göran Christenson känner sig instängd.
– Efterfrågan på vår samling är enorm från utlandet. Det är trevligt – men den ska ju primärt visas i Malmö. Kulturinstitutioner spelar en viktig roll för stadens image.
Men trots omständigheterna har Malmö konstmuseum fått två stjärnor i franska turistguiden Guide Michelin, berättar Göran. En ny byggnad skulle nog ge ännu fler.

Det pratas om en tid ingen verkar glömma. En guldålder under 80- och 90-talen då Malmö var en boom-stad och gallerierna plockade fram Cecilia Edefalk och andra blivande klassiker. Rubriker i Stockholm. Tack vare det nytillsatta kulturkommunalrådet Johan Bengt-Påhlsson (m) var både konsthallen, konstmuseet och Rooseum i sving.
Det nuvarande museet inreddes 1937. Tankarna på ett nytt konstmuseum i Malmö har funnits ända sedan 80-talet, berättar Malmös kulturchef Bengt Hall. Först diskuterades Kungsparken – som sen blev casino. Under hösten 2004 var det platsen i hamnen där nya hovrätten byggs idag. Bengt Hall plockar fram ritningar som ingen annan än han och kulturnämnden sett över ett förslag på ombyggnad av Pildammsskolan, från 2005. Som inte heller blev något.

Under Johan Bengt-Påhlssons tid startades samtidsmuseet Rooseum, med Lars Nittve som chef. Nittve, som nu bossar över Moderna museet i Stockholm, tror att ett nytt konstmuseum skulle komplettera Moderna museets Malmöfilial, som öppnar i gamla Rooseum till hösten. Tillsammans skulle de kunna locka turister från Danmark och Nordtyskland.
– Malmös samling är unik och borde få en bredare publik. Det är en skyldighet man har gentemot konsten.

I Expressens arkiv (991105) finns en artikel som gör upp med Malmös kulturella lågkonjunktur efter de glada åren. Socialdemokraternas återtåg 1998 utmålas som en av anledningarna till krisen.
Men det har hänt saker sedan dess. När Rooseums konstsamling auktionerades ut i fjor blev det ramaskri. Önskan om en värdig ersättare i lokalerna har gjort Moderna museets kommande filial politiskt välförankrad, både i höger- och vänsterled – något som konstmuseet också ser positivt på.
Tack vare konsthögskolan, gallerilivet och initiativ som Galleri Elastic och Teater Lilith attraherar Malmö återigen unga konstnärer. Kulturchefen Bengt Hall välkomnar stockholmare som vill lära sig om det fria kulturlivet. Det är alltså nästan mer på gång nu än under the dancing days på 90-talet. Men ändå: inget politiskt uppdrag att bygga museum.
Ordföranden i kulturnämnden, Carina Nilsson, är socialdemokrat. Hon är själv positiv men trots att hennes parti lovade att utreda museifrågan inför valet 2006 är det inte enigt. En falang inom socialdemokraterna vill inte satsa på museum så länge det finns hemlösa på gatorna och barn i kö till dagis. Precis som vänsterpartiet.
–    Vi vet också att det finns synergieffekter av att ha ett starkt konstliv. Det kan i längre perspektiv gynna dem som behöver vård och omsorg, säger Carina Nilsson.
Det borgerliga blocket är däremot överens: Det går bra för Malmö – har man inte råd nu under högkonjunkturen att ta de 16,1 miljonerna per år som det kostar att bygga ett museum i hamnen, när har man det då?

En av anledningarna till att det inte blir ett museum, tror Göran Christenson, är att socialdemokraterna avskaffade kommunalrådet som enbart sysslade med kultur i slutet av 90-talet. Nu, menar han, finns det inte längre någon tillräckligt mäktig person som driver kulturfrågor – Ilmar Reepalu har ju hittills inte visat något större intresse.
Göran Christenson ler vid tanken på att en stor investerare, i stil med Percy Nilsson och Hyllie Arena, skulle erbjuda staden ett museum. Som när 50-årsjubilerande Louisiana i Danmark blev till. Men ingen finansiär har dykt upp.
Kristensson jämför med sporten.
– Trots att kulturen drar fler besökare än idrotten marknadsför Malmö sig med sport och bygger nya stora arenor, säger han. Sporten har i alla tider haft en uppbackning som kulturen inte haft. Det är typiskt svenskt – i Danmark och Tyskland satsas mycket mer på kultur. Men kultur ses av vänstern som en lyx som kan undvaras på bekostnad av vård och omsorg – och kulturen görs inte tillgänglig för så många som möjligt. Vänstern, som är emot ett konstmuseum, har alltid varit institutionsfientliga. Men det är bara av gammal vana – institutionerna har förändrats och släpper idag in unga aktörer, säger Christenson.

Turning torso är Malmös enda berömda byggnad. I högkonjunkturens Malmö byggs det förutom arenor nya stora shoppingcenter – som inte kommer att placera Malmö på den internationella konst- och arkitekturkartan. Men i kombination med en superarkitekt skulle både staden och dess konstsamling bli mer känd.
Hur kommer det sig att man inte tar den chansen?
Göran Christenson tar sig för pannan där han sitter i sitt trånga slott:
– Det är det jag inte vet. Jag kan inte förstå det. Om man ser på den totala investeringen rör det sig inte om särskilt mycket pengar. Och vi har ju faktiskt något riktigt bra att fylla huset med.

Ursprungligen publicerat på Kvällspostens kultursida 2008-07.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Adieu tristesse

1st March, 2008

mia1
Mia Hägg, svensk arkitekt i Paris. Foto: Julia Svensson

INTERVJU. Det går bra nu. Efter att ha varit associate hos Herzog & de Meuron i Schweiz har svenska Mia Hägg, 37, flyttat till Paris och startat kontoret Habiter Autrement. För tillfället jobbar hon med två stora statliga bostadsprojekt i samarbete med Jean Nouvel – det ena i spanska Toledo med mottot ”Adieu tristesse”.

Förra våren hade Mia Hägg ganska nyss slutat på Herzog & de Meuron och kört igång sin arkitektfirma Habiter Autrement. Då virvlade hon in på en middag när resten av det svenska sällskapet för länge sedan hade börjat sörpla ostron. På den turistiska restau- rangen kändes hon, i sin klarblå tunika från Comme des Garçons och röda högklackade skor, som en frisk fläkt bland de ganska medelålders arkitektherrarna.

Nu har det snart gått ett år sedan jag träffade Mia första gången på den där restaurangen och det enda som egentligen är sig likt är de röda klackskorna. För Mias firma har, i takt med att projekten trillat in, redan vuxit ur sina gamla lokaler.

– Vi har sex anställda och två frilansare. Jag tror att det är bra att ha den erfarenhet jag haft innan man startar eget. Då har man ett kontaktnät – och det är svårt direkt efter studierna, säger Mia och skissar på en servett.

Trots att Habiter Autrement är ett så ungt kontor har bostadsprojektet i Toledo redan blivit omskrivet i spanska bygg- och arkitekturtidskrifter. Om Bordeauxprojektet har det skrivits både i fransk dagspress och i tidskrifter som Moniteur och AMC.

Första gången Mia kom i kontakt med Jean Nouvel och hans firma AJN var för tio år sedan. Under anställ- ningen på AJN blev kvinnliga chefsarkitekten Françoise Raynaud, som bland annat varit projektledare för det beryktade ”La tour sans fin”i Paris, 27- åriga Mias handledare och förebild.

– Det var fantastiskt att träffa en yrkeskvinna som hon – som gjorde så stora projekt. På Chalmers var de stora projekten ofta killprojekt. Som huvudprojekt hos Nouvel jobbade jag med Dentsu, en 200 meter hög skyskrapa i Japan.

På våren 2002 flyttade Mia till Basel i Schweiz och började hos Herzog & de Meuron. Året därpå startade arbetet med Olympiastadion i Peking, där hon var en av projektledarna.

– Jag var oerho?rt fascinerad av Herzog & de Meurons sa?tt att arbeta. Det a?r en kvalitet i allt de bygger – en ide?rikedom och nyfikenhet i material- valet till exempel.

Mia bodde i Peking mer eller mindre under tva? a?rs tid och samarbetade med en lokal arkitekt fo?r att fa? fo?rsta?else fo?r platsen.

– Det var fantastiskt att fo?lja projektet, fra?n arbetet med de fo?rsta sma? korviga modellerna, sa?ger Mia och visar med ha?nderna na?got som kan ta?nkas bli det nu existerande fa?gelboet.

A?ventyret – att arbeta med ett kinesiskt projekt som omfattade 8 000 byggarbetare – skulle enligt Mia bara det kunna bli en hel bok. Men hon sammanfattar tiden i Peking som en period full av tidspress och utmaningar som spra?kproblem och kulturella barria?rer.
2005 blev Mia sa? kallad associate i Herzog & de Meuron, vilket innebar att hon fick o?vergri- pande ansvar fo?r flera olika internationella och schweiziska projekt samtidigt.

Den sista januari i fjor sade Mia upp sig och bo?rjade jobba med Habiter Autrement. Sma?skaligheten i det egna fo?retaget a?r en helt ny erfaren- het. Just nu a?r hon och kollegorna till exempel mitt uppe i en kontorsflytt och pa? grund av ro?ran fo?rsigga?r allt arkitektarbete i Mias la?genhet.

– Reality bites. Herzog & de Meuron har med sina resurser en unik situation.

Men det konkreta sa?ttet att arbeta – hela tiden med modeller och enkla skisser – tar Mia med sig fra?n Herzog & de Meuron till sin egen verksamhet.

– Man ma?ste fo?rsta? att man inte kan lo?sa allting i varje etapp. Ett projekt ma?ste mogna konceptuellt i varje steg. Man ma?ste ha ta?lamod – i en ta?vling blir inte allting klart.

Na?r Mia pratar om Habiter Autrement a?terkommer hon ofta till vikten av lust.

– Den administrativa delen i ett fo?retag a?r enorm. Men den fa?r inte go?ra att det fo?rtar det roliga i att go?ra arkitektur. Ide?skapandet a?r ka?rnan i verksamheten.

Mia Ha?gg tycker att egenfo?retagande borde inga? mer i svenska arkitektutbildningar och hon rekommenderar arkitekter att starta eget kontor om de har ide?er de vill utveckla. Men samtidigt betonar hon lagarbetet och att arkitektur i verkligheten inte a?r som under utbildningen – na?r det var tilla?tet att sitta ensam pa? sin kammare och skapa.

– Jag har alltid tyckt om att kommunicera och jobba i grupp och hade mycket va?l kunnat fortsa?tta i en sto?rre struktur. Jag ser inte Habiter Autrement som ett fo?retag fo?r mig som person – det a?r roligt att utveckla projekt ihop.

Arkitektur a?r som en enorm orkester – da?r allas insats a?r viktig fo?r helheten.

Fo?rutom Mia sja?lv besta?r kontoret i dag av Sandrine Forais, en fransk kollega Mia la?rde ka?nna pa? skolan i Belleville och som kommer att bli dela?gare i firman. Mia har dessutom ansta?llt en koreansk och tva? franska arkitekter.

– Och i somras ansta?llde jag svenska Lina Lagerstro?m – det a?r toppen, sa?ger hon.

Dessutom samarbetar hon med kontakter fra?n bland annat tidigare arbetsplatser.

– Det a?r bra att ha en liten ka?rna med ma?nniskor som utgo?r kontoret och sen ha satelliter pa? andra sta?llen.

Habiter Autrement a?r ett aktiebolag – vilket i Frankrike a?r lite mer komplicerat att starta a?n enskild firma.

– Men jag har inte haft na?got finanssto?d fra?n na?gonstans. Men precis som fo?r alla som startar eget har det varit viktigt att snabbt hitta projekt fo?r att fa? det att ga? runt.

Samarbetet med Jean Nouvel, som numera ocksa? a?r Mias sambo, har varit bra just under projektet i Bordeaux.

– Det a?r en fo?rdel att samarbeta med Jean – fo?rutom hans enorma kreativa bega?vning och erfarenhet go?r hans stora namn att kommunen la?ttar pa? byggreglerna.

Att vara svensk arkitekt i stora va?rlden tycker Mia mest a?r positivt. Snacket om att svenskar inte va?gar ta fo?r sig bland mindre blyga utla?nd- ska kollegor ha?ller hon inte med om.

– Jag tror att man fa?r mindre rittra?ning i Sverige a?n i en del andra la?nder. Men fo?rdelen jag tycker att man har som svensk a?r att man har med sig en fo?rma?ga att ifra?gasa?tta saker.

– Det a?r en uppmaning till alla unga arkitekter: Res mycket och jobba pa? ma?nga olika sta?llen, sa?ger hon.

O?verhuvudtaget tycker Mia att man inte ska vara ra?dd fo?r att inte ka?nna till andra la?nders sa?rskilda teknikaliteter. Na?r jag fra?gar om sa?rskilda byggregler info?r Toledoprojektet skrattar hon glatt.

– Som arkitekt a?r det i ma?nga sammanhang bra att vara dilettant. Da? kan man inte alla regler och da? sta?ller man de ra?tta fra?gorna. Hade vi ka?nt till varenda regel i Spanien hade vi aldrig kunnat go?ra ett projekt som a?r sa? friskt och nytt. Na?r jag arbetade med stadion i Peking hade jag aldrig ritat ett stadion fo?rut. Ingen ingenjo?r tyckte att vi skulle go?ra stadion som vi gjorde.
– En generell fo?rdel med att vara utla?nning a?r att alla fo?rva?ntar sig att man ska vara annor- lunda. Det ger utrymme.

Mias planer fo?r den na?rmaste framtiden a?r att komma iga?ng med bygget av de totalt a?tta pa?ga?- ende projekten. Och sa? a?r det nya saker pa? ga?ng.
– Till exempel planerar vi att utveckla en mo?belserie tillsammans med franska arkitekt- kontoret Cigu, sa?ger Mia.
Och sa? bo?rjar hon bli sugen pa? att ta med sig sina erfarenheter norrut.
– Det skulle vara fantastiskt att fa? bygga i Sverige. Jag tror att vi med va?r internationella ryggsa?ck skulle kunna tillfo?ra mycket. Det skulle vara som ett slags hemkomst.

 

HABITER AUTREMENT

Grundades: 2007 A?gare: Mia Ha?gg,

Blivande dela?gare (under 2008): Sandrine Forais.

Antal medarbetare: Sex ansta?llda inklusive Mia och Sandrine.

Pa?ga?ende projekt: bostads- projekt i Bordeaux, St Etienne, Frankrike, detaljplan och bo- stadsprojekt i Toledo, Spanien, bostadsprojekt i Havanna, Kuba. Totalt a?tta projekt.

Sa?rskilda intresseomra?den: experimentellt socialt bostadsbyggande: vart tog alla radikala ide?er om bosta?der fo?r ”vanliga ma?nniskor” va?gen?

 

Publicerat i tidningen Arkitekten, nummer 3 2008.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

  Newer Entries