Julia Svensson

Tjejiga musikvanor

9th August, 2009

I avhandlingen “Smittsamt” har Ann Werner undersökt hur musikkulturen påverkar unga tjejers liv.
Jag har gjort en intervju med henne, i dag i Sydsvenskan.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Torsdagsbarnen

8th August, 2009

Från fredagsbarn till torsdagsbarn. En resa genom Litteraturmalmö via Lasse Söderbergs knä och Fredrik Ekelunds balkong. Men var finns egentligen kärnan?

Läs mitt reportage i Sydsvenskan.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Allt ljus på

6th August, 2009

Idag har mitt nylle flashat var femte sekund på Sds webb intill rubriken Allt ljus på vaginan. Och så skall den göra i två dagar till. Ingen kommentarsfunktion på nätet (Lyckligtvis?) men funderar på att hålla mej inomhus ett par dar till. Läs krönikan här.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

The spirit of Smedstorp: konstnären

5th August, 2009

Jag undrade ibland vem Frans Lindberg var, han som gav namnet till gatan där Åsa och Tord och Magnus bodde. Någon sa att han var släkting till Charles Lindbergh, han som flög över Atlanten och gav upphov till texten The Spirit of Smedstorp på våra skoltröjor.
Sen var det inte mer med det, jag glömde bort Frans Lindberg. Tills för två år sedan då jag och fotografen Kristina Eriksson var ute på ett artikeluppdrag och vi träffade Sonja Nilsson som berättade om allt Frans Lindbergmaterial hon ärvt av sin väninna, hans dotter Lisa Lindberg.

Och i sommar blev det alltså en utställning. Tydligen en väldigt välbesökt sådan – vilket vittnar om intresset för det skånska rejäla livet på landet.

Människor har alltid velat avbilda sig själva, så Frans Lindberg målade på beställning för att tjäna pengar. Den största kvaliteten med hans akvareller är detaljrikedomen. Lindberg målade skavanker man helst skulle stajla bort i bostadsannonserna. Slitna bjälkar, puts som krackelerar, färg som flagnar. Han målade ofta, vilket var ovanligt, kvinnor i arbete inomhus.
Han målade ”kardagillen” och ”byns höre” och hur man förr brukade ”låna varme”.

Bilderna är viktiga inte bara för att man som utflyttad får en chans att friska upp sin gammelskånska.
Det är också en påminnelse om att inte finns någon anledning att romantisera det traditionellt skånska och ”hur det var förr”. Skånelängornas låga takhöjd skänker knappast någon mysfaktor, utan vittnar snarare om att det inte var särskilt högt i tak. Den som sa eller gjorde något otillbörligt kunde inte vänta sig annat än att galoppakittan skulle komma rännande, kvinnan som agerade djungeltelegraf mellan gårdarna.

En annan intressant detalj är den judiske gårdsförsäljaren. På en målning från tidigt 30-tal ser han ut som en vanlig mörkhårig man. På den nästan identiska målningen från ett antal år senare har han försetts med svartare hår, ring i örat och vresigare, lömskare blick.
Och den skånska landsbygden var ju på den tiden, det är ingen hemlighet, ytterst trendriktig. Den följde strömningarna på andra håll i Europa – bruna som nyplöjd jord. Och Frans Lindberg gjorde oss tjänsten att sätta mentaliteten på papper så att vi aldrig kunde glömma.

De skolelever som besökt utställningen har, enligt uppgift, stått som förtrollade vid tavlorna. För det är fantastiskt mycket lättare att lära sig om man har något att relatera till, särskilt något så nära som den egna hembyn. Eller namnet på en gata där barn jag lekt.

Ursprungligen publicerad i Ystads Allehanda 2009-08-05.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Hipphipparnas blodiga komedi

31st July, 2009

Igår författade jag något så fint som en nyhet till kulturens nyhetsuppslag. Den handlar om Hipphipp-killarnas bidrag till kulturhuvudstadsåret i Lund 2014. Som är en krigsfilm med humor. Finns att läsa här.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Får det vara en kaka?

30th July, 2009

Den tysk-österrikiske författaren Daniel Kehlmanns far, regissören Michael Kehlmann, gled mot slutet av sitt liv snabbt från de stora scenerna in i arbetslöshet och glömska. Detta, skriver Kehlmann den yngre i måndagens Frankfurter Allgemeine, är symptomatiskt för den samtida tyska teatern. I en teatervärld där spagettiätande på scen, och att någon blir insmetad med något, verkar vara statliga påbud fanns ingen plats för hans fars yrkesskicklighet.
Kehlmann skriver att det var det borgerliga livets tristess som en gång lockade människor
till teatern. Dagens kulturkonsumenter roas inte av kitsch och avantgarde – så idag är det tristessen på teatern som gör att borgerligheten hyr en dvd istället.
Här är vi alltså igen, i striden mellan traditionen och det där andra, nya.
Kraftigt nerkokat: Vilket är bäst – kasta kakor åt det uttråkade folket? Eller kasta kakor på det uttråkade folket?

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan 2009-07-30

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Både cricket och psykoanalys kräver tid

29th July, 2009

Cricketmästerskapet Ashes – som spelas vart fjärde år mellan England och Australien sedan 1882 – har just startat. Den engelske psykologen Edward Marriott frågar sig därför lägligt, i senaste Prospect, vad det finns för likheter mellan test cricket och psykoanalys. Att det finns ett samband
är Mike Brearley, känd psykoanalytiker och tidigare cricketstjärna, ett bra exempel på. Cricket, särskilt femdagarsformen test cricket, kräver intelligens och uthållighet. En psykoanalytiker måste likt en cricketspelare kunna uthärda långa perioder av stiltje och ändå vara alert när action bryter ut.
En annan beröringspunkt är att ingen längre verkar vilja satsa på vare sig psykoanalys eller femdagarscricket. Inom cricketvärlden vinner det korta Twenty20-spelet mark: det ger snabba cash. Och i England liksom i Sverige vill regeringen hellre pumpa in pengar i den hajpade snabba kognitiva beteendeterapin (KBT) än i den långsammare psykodynamiska terapin, trots att båda formerna behövs.
Mike Brearley har i boken ”The Art of Capitaincy” skrivit att det inom sporten finns en tendens att låtsas att allt är enkelt. Det, menar han, beror på rädsla och är något man i längden förlorar på. Och han argumenterar för att samhället på liknande sätt förlorar på att marginalisera den långsamma psykoanalysen. Det krävs inte mer än ett par kvicka KBT-sessions för att inse att ting tar tid. Men crickettendenserna speglar en arrogant och kortsiktig effektiviseringsmani som sträcker sig långt utanför cricketplanen och terapisoffan. Effektivitet, visst. Men det pratas sällan om hur effektiv en människa, eller en organisation, kan bli utan att kostnaderna i slutänden landar någon annanstans i stället.

Ursprungligen publicerat i Sydsvenskan 2009-07-29.

Postat av Julia Svensson - Kommentera

Flest finurliga anekdoter vinner

28th July, 2009

Lika förutsägbart som sommarpratarna i P1 är gnället på sommarpratarna i P1.
Läs dagens radiokrönika i Sydsvenskan.

Postat av Julia Svensson - 1 Kommentar

Han längtar efter åskväder

27th July, 2009

veckans sms-tipsare är Hipphipp-AndersJansson.
Här berättar han om sina bästa somrar. I Sydsvenskan.

Postat av Julia Svensson - Kommentera